10. En Vampyrs Bekännelser (1994)
En Vampyrs Bekännelser är lite som Burn After Reading, trots att Pitten faktiskt är med i hela den här men precis som när han dör i den blir den här filmen mycket sämre när Tom Cruise försvinner och sedan mycket bättre när han kommer tillbaka. Det är inte ofta man kan säga det här men denna film är faktiskt inte bra på grund av Brad Pitt (även om han såklart är mycket bra i den också) eller det faktum att Antonio Banderas är vampyr i den och hur konstigt det är. Jag borde egentligen älska den men det går som inte. Homoerotiken är där (och homoerotik är alltid bäst), skådespelet är där, och sceneriet är verkligen där men den har också några stunder av fruktansvärt dålig 90-tals CGI som förstör för mig, och en handling som allvarligt talat inte alls intresserar mig överhuvudtaget och som dessutom inte heller är speciellt bra om man tänker efter (utöver när de diskuterar vampyrers traditionella styrkor och svagheter) men tack vare Tom Cruise är den ändå 4/5 och en nionde plats. Han är verkligen jättebra i den här filmen. Tyvärr släpptes den här filmen samma år som Forrest Gump, Nyckeln till Frihet och Pulp Fiction så även om den varit mycket bättre hade den aldrig någonsin vunnit några riktiga priser.
9. Där Floden Flyter Fram (1992)
Vill du ha en mysig film med Brad Pitt så är den här utan tvekan den du ska välja. Nu kanske du tänker "men Jesper, en två timmar lång film om flugfiske kan inte göras bra!" men uppenbarligen har du fel eftersom att filmen är med på listan, din dummer där. Det är handlingen runtomkring flugfisket som är bra eftersom att filmen egentligen inte riktigt handlar om någonting. Visst, Brad Pitt karaktär lider av ett spelmissbruk och har stora skulder (ungefär som jag då så det kan jag relatera till) men mest är det bara relationen om två bröder som står i främsta rummet och där händer allvarligt talat inte så mycket men det är så skönt att se på. Det ger mig en varm känsla på något sätt och det är någonting att längta efter i denna norra, kalla del av Sverige. Jag har ingenting dålig att säga om filmen förutom att många andra filmer helt enkelt är bättre och jag gillar dem mer, men den här får mig nog att må bäst efteråt och det är värt en hel del Bra skådespel förresten.
8. Moneyball (2011)
Baseball är i min ringa mening en extremt ointressant sport. Jag klarar bara inte av att bry mig om en glorifierad brännboll. Det går inte. Dock så är Moneyball ändå en väldigt bra film om spelet bakom kulisserna i ett lag. Trots utgångsmaterialet känns filmen väldigt smart och har en Pitt Bradleyson i toppform. Den är kanske inte världens snabbaste film, och har inte heller världens bästa sportscener men den klarar av att vara underhållande i två timmar trots att majoriteten av filmen utspelar sig på styrelsemöten och köpandet av spelare och det är verkligen någonting stort. Bra dialog och skådespel är orsaken till detta och det här kan vara den Pittfilm av de jag sett som är smartast skriven. Lite ointressant på sina ställen dock, framförallt scenerna med Pittsy och hands dotter som verkligen inte hade behövt vara med i filmen men annars är den mycket bra och slutet känns verkligen inte amerikansk sportfilm och det är ju alltid kul när en film är lite olik, förutom när Lasse Von T har gjort dem såklart.
7. Sleepers (1996)
Sleepers är en väldigt intressant film, för precis som ungefär alla andra filmer från 90-talet är den svinlång och innehåller Brad Pitt, men den är också väldigt bra trots att den egentligen är hemskt trist. En timme av filmen utspelar sig under huvudpersonerna barndom liksom, hur kul låter det egentligen? Otroligt nog så gör filmen den timmen bra och när vuxenskapet börjar blir den bara bättre och ett oväntat rättsdrama med lite hämndfilm inblandat och Pittson som advokat. Han är egentligen inte mycket bättre än någon annan i den här filmen (och har inte en så stor roll som postern här ovan vill antyda egentligen) så för en gångs skull är det faktiskt inte bara han som lyfter filmen utan hela produktionen som är bra till skillnad från väldigt många andra filmer han varit med i. En väldigt bra film helt enkelt som överträffade mina förväntningar (ty jag hade inga) men den är ganska lätt att glömma bort i ett stim av bättre Pittfilmer. Ändå en rå, hemsk och mörk film jag klart rekommenderar om du har typ hundra timmar att döda (eller 147 minuter. De 100 timmarna är mentala).
5. Benjamin Buttons Otroliga Liv (2008)
Att se Benjamin Buttons Otrolig Liv är verkligen en upplevelse för jag kan inte tänka mig någon film som är direkt lik den och det är inte ofta jag kan säga det om en film. Nu när jag är äldre kan jag verkligen också uppskatta den mer än när jag var blott minderårig. Däremot är det ju inte någonting jag vill se igen för det känns inte som att jag skulle överleva den en till gång. En film som utan tvekan är bättre efter att man sett den än under tiden.
5. Inglorious Basterds (2009)
Det här är Tarantinos bästa film i min mening, men uppenbarligen är inte hans högstanivå inte lika hög som Pittens som har medverkat i hela fyra filmer som är bättre. Den här filmen har egentligen allt; övervåld, bra humor, Brad Pitt, smart manus, snyggt filmad, i regel bra skådespelare, en början, en mitt, och ett slut och allt det här är väldigt bra men jag har ett seriöst problem med den här filmen som fäller den helt och det kan hända att jag är galen som säger så här för det är någonting jag egentligen borde gilla. Det finns en scen någonstans i mitten av filmen (har jag för mig) som ungefär bara är en halvtimme av lite alldaglig dialog som slutar i att alla dör och mitt problem med den här scenen är att den är så fullkomligt onödig. Man introducerar karaktärer tidigare i filmen bara för att de ska dö i en helt onödig scen. Det värsta är ju att den här scenen antagligen är gjord för att man ska kunna ge mig skit för att jag inte kan uppskatta den här "smarta" scenen som bryter mot alla filmnormer och hela filmens flow och slutar med en twist så att alla ska älska den bara för att Quentin Tarantino har skrivit ("WOW, att han vågade göra sådär! HAN ÄR SÅ COOL OCH EDGY!". Jag förstår väl bara inte hans konst men det är helt okej för den är stundtals rätt skräp ändå. Scenen är helt onödig och drar ner hela filmen för mig. Jag hatar den verkligen. Jaja, nog om det. Nästa film.
4. Möt Joe Black (1998)
Att jag sätter den här före Inglorious Basterds kan verka galet och typ ge mig mordhot. Ett tre timmar långt romantiskt drama som dessutom är ganska lättsmält, stundtals sjukt smörigt och innehåller en fattig mans Angelina Jolie i form av Claire Forlani. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag älskar den här filmen helt enkelt. Den är lite ologisk på sina ställen, men så spelar Pitten också Döden men det drar ner mitt betyg lite, framförallt när han blir jamaican i två scener (även om de scenerna på något sätt faktiskt går att ta på allvar. Typ). Jag har inte ens mer att säga om filmen. Jag älskar den (men inte lika mycket som de tre filmerna nedanför den här). Punkt.
3. Mordet på Jesse James av Ynkryggen Robert Ford (2007)
Den här filmen med världens längsta titel kom verkligen från ingenstans för mig under förra årets Pittkalender. Jag visste ju att folk gillade den men också att den var väldigt lång och gick i ett bedövande långsamt tempo. Båda dessa punkter är sanna men Mordet på Jesse James lyckas på något sätta använda detta till sin fördel genom att berätta en väldigt bra historia med karaktärer som man kanske inte kan relatera till men som känns väldigt mänskliga, ackompanjerat av kanske det snyggaste fotot någonsin och ett jätte, jätte, jättebra soundtrack vilket man sällan kan säga om Bradley Pittlords filmer. Jag kan knappt överhuvudtaget kritisera den här filmen på något plan, förutom kanske att den är just lite väl långsam på sina ställen och det inte alltid riktigt fungerar. Peniskaraktärerna Dick och Wood kompenserar dock för de stunderna. Dock är det Casey Affleck som är filmens stora stjärna och han på egen hand hade gett den här filmen högsta betyg men nu är det också väldigt mycket annat bra i filmen så tänk bara hur fantastisk den kan vara? Vissa skulle kalla den lite pretentiös och det skulle nog jag också våga göra men den är ändå till största del en av de bästa filmerna typ någonsin och den innehåller vad som kan vara den bästa filmscenen jag sett. Oj oj oj alltså.
2. Fight Club (1999)
Finns det någon som faktiskt ogillar Fight Club? Jag har då aldrig träffat någon och det lär det heller inte vara så. Den har verkligen någonting som lockar alla och en Brad Pitt i så bra form att jag benämner honom med hans riktiga namn. Det går knappt att kritisera Fight Club. Jag försöker men kan inte komma med någonting bra. Dålig CGI-pingving? Ja, okej. Det skulle väl vara den jag klagar på då. Annars är den bara fantastiskt bra. Ja just, den kan kännas lite väl macho ibland men vet du, vissa filmer kommer faktiskt undan med det och Fight Club är en av dem. Det blir svårt att fastna på någonting sådant när allting annat är så bra. Valet av musik och skådespelarna framförallt. Filmen i sig är dock inte jättesnygg. Eller, det är den ju men den är samtidigt medvetet skitig och det blir lite underligt då. Fulsnyggt typ.
Jag tror faktiskt inte att Fight Club ens varit i närheten av samma kvalitet om Pitt inte varit med i den för han stjäl verkligen varje scen han är med i och övertygar verkligen i sin roll som Tyler Durden. Han är ju också involverad i filmens twist som kanske är den största någonsin utöver den i Sjätte Sinnet och verkligen ingenting man kan förutspå under filmens gång om man inte är extremt observant och jag gillar alltid när en film kan överraska.
Fight Club hade lika gärna kunnat vara etta på min lista egentligen, precis som Mordet på Jesse James men det finns fortfarande en film som är strået vassare, eller precis lika bra och men någon var tvungen att vara etta så då fick det bli den.
Här är mitt inlägg om Fight Club!
Här är mitt inlägg om Fight Club!
1. Se7en (1995)
1995 släpptes en liten film vid namn Se7en och namnet till trots så var den en riktigt bra film och det är den än idag, även om David Fincher, som även regisserade Se7en, försökte överträffa den med Fight Club tre år senare. Det här är en film som jag inte alls kan kritisera. Eller, jag kan göra det men jag vill inte för jag gillar den så mycket. Jag vet inte om det är min favoritfilm egentligen men jag har sett den väldigt många gånger under en kort period och den känns varje gång lika bra. Den är sådär skitigt snygg som Fight Club är men ändå lite mer, skådespeleriet är ungefär lika bra men kanske lite bättre från de medverkande runt Morgan Freeman (som alltid är bra) och Brad Pitt än i den filmen och allvarligt talat är den roligare att se på också, även om Se7en antagligen inte innehåller en enda liten stund av lycka. Det är bara mord, sorg och hat i över två timmar men eftersom att filmen är så bra så kommer den undan med det. Den lyckas till och med vara lite skrämmande på sina ställen och man vet aldrig riktigt vad som ska hända härnäst. Det finns också en halvbra twist på slutet, men inte i närheten av Fight Clubs mått mätt. Vad den saknar i sin twist kompenserar den däremot med början av filmen som helt perfekt lägger stämningen för resten av filmen. Allting känns så uttänkt och det älskar jag verkligen. Ingenting har lämnats åt slumpen (fast om man är observant märker man att Brödet har armen i en jackficka i väldigt många scener vid slutet av filmen och det är för att han bröt den i olycka under inspelningen. Kuriosa!)
Hade Se7en klarat sig utan Brad Pitt? Tja, det kanske den hade för det är en verkligt bra film som antagligen skulle kunna stå på egna ben utan honom, men precis som i Fight Clubs fall så hade den antagligen inte varit lika bra men fortfarande en toppfilm. Det är inte hans livs bästa roll det här men eftersom att det är just Pitten själv så är han stabil ändå och det är någonting man alltid kan lita på att han är. Inte ens i Cutting Class som är så fruktansvärt skräpfilm är han dålig. Inte direkt jättebra heller men verkligen inte lika dålig som alla andra (kanske därför som bara han hade en riktig filmkarriär efter den filmen också). Både den och Se7en är filmer som alla bör se.
--------------------------------------------------------------
Och det var alltså Pittkalendern det. Jag hoppas att ni fått lika mycket nöje ur att läsa den som jag har att skriva den och förhoppningsvis återkommer den någon gång i framtiden men se fram emot första december för jag kan lova att ingen förutspår vad jag har valt för tema då. Det kommer att bli helt fantastiskt. Nu ska jag gråta över att Pitten tagit slut. Vi ses igen vid juletid med någonting annat!
