2013 års bästa filmer - Topp Tio

Det har gått sju dagar på 2014 nu så jag kanske är lite sent ute med att göra en lista av det här slaget men här på Pittkalendern värnas det om en sak: var så rebell som möjligt så lever du ett gott liv och så här långt har det gått fantastiskt bra så jag vågar göra en lista över förra årets bästa filmer trots att året är slut sedan flera år tillbaka. Otroligt nog så har jag inte sett alla filmer i år och skamligt nog missat t.ex. Catch Fire (men jag har ju läst boken och det räknas väl ändå för något?) eller Gravity. Hobbit: Smaugs Ödemark har jag inte heller sett men eftersom att allting med Sagan om Ringen är väldigt 3/5 (förutom Konungens Återkomst som är något bättre) så känner jag inte någon oro över att just den kunnat ta sig in på listan ändå.

10. Oblivion

Oblivion är inte en remake av något slag men den känns ändå lite som årets Total Recall (förra årets tionde bästa film, som av en slump) i det att den är kanske den snyggaste filmen som någonsin gjorts, har bra skådespelare, ett helt fantastiskt soundtrack (antagligen årets bästa, och typ ett av de bästa någonsin i min ringa mening. M83 i mitt hjärta alltså) men är ganska dåligt skriven och lite för ointressant för sina två timmar. Allting är bara så sjukt cleant liksom och jag bara häpnas över att man ens kan göra en så snygg film, både sett till specialeffekter och bild. Däremot är den som Total Recall i det att den försöker vara något tyngre än vad den faktiskt är och det leder bara till en lite ointressant twist och en film som känns som en blandning mellan Mad Max och typ 2001, fast mycket snyggare (får man ens säga att någonting är snyggare än 2001? Äh, jag gör det ändå. Gangsta fo' lyf liksom). I slutändan blir det ärligt talat en ganska lättsmällt science fiction-action som verkligen satsar mer på stil än substans men ärligt talat så fungerar det när stilen är så extremt stark och substansen ändå är helt okej. I slutändan alltså ändå bättre än Total Recall för även om handlingen verkligen inte är så djup som kanske var tanken så är den ändå rätt stabil. Dock klarar den inte riktigt av att vara intressant sina två timmar vilket ju är lite trist. Den börjar jättebra innan handlingen väl börjat bli lite för typisk Sci-fi (fast ändå helt okej) men mot slutet är den inte så kul längre. 

Tom Cruise är dock stabil, som alltid. Han må vara galen rent privat men skådespelarmässigt är han en äkta Brad Pitt - alltid bra.

Den här trailern får filmen att verka mycket mer pampig än vad den faktiskt är.

9. Star Trek Into Darkness

 Star Trek var uselt som TV-serie (alla andra tusen Star Trek-serier var också usla) och även filmerna var fruktansvärt töntiga och verkligen ingenting att hänga upp i julgranen. Star Trek har som alltid varit den fattige mannens Star Wars (trots att det faktiskt är äldre) och det har väl egentligen inte försvunnit i Star Trek Into Darkness för mer än någonsin känns det här som att man försökte göra någon form av Star Wars av det hela men det går inte riktigt med någonting så ointressant som Star Trek, hur mycket man än försöker. Dock lyckas filmen på kuppen bli rent fruktansvärt underhållande. Visst, allting i den är inte logiskt och skådespeleriet är inte alltid på topp men det här är en film som inte bara lyckas se fantastiskt snygg ut utan också vara 133 minuter lång och aldrig någonsin kännas utdragen eller tråkig och allt det här känns så hemskt olikt det Star Trek jag känner och ogillar. Det var billigt, ofta riktigt dåligt och framförallt jättetrist men här kommer helt plötsligt Into Darkness vänder helt upp och ner på det. Filmen kommer ju inte med på listan bara för att den är bättre än allting annat som gjorts i Star Treks namn utan den är med eftersom att den helt enkelt är kul att se på. Det är verkligen inte världens bästa film men det är klockren action och ibland är det allt som krävs, och när det är action med fantastiskt bra CGI som utnyttjas till fullo och inte bara finns med för sakens skull (och en jättebra Blu Ray-utgåva om någon undrar) känns det bara ännu bättre. Folk klagar på att den här filmen är för lite Star Trek. Jag säger att det är det bästa med den.

TRAILER!

8. Iron Man 3

Jag måste erkänna att jag mår lite dåligt nu. Tre sci fi-actionfilmer i rad liksom. Det här är visserligen en superhjältefilm också men ändå. Nåväl, Iron Man 3 är en film som ungefär bara jag verkar gilla och det är ju helt okej för alla klagomål som går dess väg går egentligen inte att neka. Logiska luckor lite överallt, vad avgör egentligen hur Extremisskurkarna dör och varför, varför sprutar Guy Pearce eld och dessutom bara i en enda scen? Men samtidigt har filmen jättebra dialog, en bra skurk (i form av Guy Pearce, som ju är min favoritskådespelare och därför alltid gör en film bättre i mina ögon), en bra twist som folk hatar men som jag ändå tyckte var rätt kul. Dessutom har den här filmen vad många andra filmer i genren saknar: bra skådespelare och ett barn som inte är jätteirriterande och så fort man har det i sin film är en plats på årslistan nästan garanterad för barn är inte lätta att göra bra. Humorn är väl lite hit or miss men oftast lyckas filmen balansera det med det allvarliga på ett bra sätt. På det stora hela gör allt det här att filmen känns lite som direkt tagen ur en serietidning för den är så sjukt osannolik och overklig på sina ställen men det fungerar ändå på något sätt eftersom att filmen är så välskriven (utöver de ganska många logiska luckorna...) och faktiskt jättefärgglad utan att det heller tar från det mer verklighetsliknande i filmen. Ren underhållning som dessutom har en bra handling alltså. Specialeffekterna är dock inte riktigt lika bra som i de två ovanstående filmerna men fortfarande trovärdiga.

Det måste ju sägas att det här faktiskt är en julfilm som släpptes i maj och det är faktiskt ganska dumt. Nej seriöst, den utspelar sig faktiskt under julen. 

TRAILER YO!!

7. The Kings of Summer

Vad är ett år utan en Coming of age-indiekomedi? "Ingenting!", sa någon och gjorde The Kings of Summer som faktiskt är väldigt bra men också delar mig väldigt mycket. Å ena sidan är den jättebra, å andra sidan har den en irriterande karaktär som man bara vill döda för att han är så extremt forcerad comic relief som inte alls fungerar. Det här är ingen jätteallvarlig film men han passar bara inte in överhuvudtaget och när han också är en av de tre huvudpersonerna blir det bara ännu värre. Men så är ju det bara en del av filmen och resten är jättebra. Kanske inte årets bästa direkt men ändå högre än en sjätteplats. Den är jättecharmig, har bra skådespelare och är inte heller för lång vilket verkar vara ett problem för många filmer från i år. Den är inte nyskapande på något sätt, varken inom indie- eller ungdomsfilmer men if it ain't broke, don't fix it liksom. Och så är den varm. Personlig. Skön. Mmmmm. Finns inte mycket mer att säga än så egentligen. Dålig humor (från den här huvudpersonen och poliserna åtminstone. Nick Offerman är jätterolig!) men väldigt bra i övrigt. Det är också en rätt hjärtskärande romans som inte riktigt går som förväntat och den känns som verklig på något sätt. 

TRAILER!

6. World War Z

Det känns som att jag sagt nog mycket om World War Z här på Pittkalendern redan och jag känner mig lite lat så håll till godo av det här kopierade omdömet.

Det är faktiskt lite svårt att prata om World War Z för jag verkar vara den enda som faktiskt gillar den. Jag har ändå sett en del Zombiefilmer so Night of the Living Dead, Black Sunday, White Zombie, Suspiria (fast om det verkligen är Zombies med i den går väl att ifrågasätta), Zombi 2 (världens sötaste titel!) osv, och jag måste säga att det här faktiskt är min favorit för den känns annorlunda från alla andra och den är egentligen inte heller skräck alls utan mer någon form av actionthriller med några inslag av drama också. Den är ganska snyggt gjord, har ett väldigt bra soundtrack och alla skådespelare gör ett bra jobb. Slutet i Wales är också en väldigt spännande och bra del av filmen, men de mer actionfyllda delarna som kommer innan är även de bra i min mening och filmen håller en verkligen spänd rätt igenom vilket jag ser som ett starkt plus. Sedan känns det ju verkligen som två olika filmer i en (om du ser den kommer du förstå vad jag menar) men det är inget problem för mig, men jag kan förstå klagomålen om att det kanske är en lite för häftig kontrast mellan dem. Filmen innehåller också extremt mycket Brad Pitt så även om den varit bra utan honom så når den upp till fantastiska höjder nu när han spelar huvudrollen.

Fun fact: Det här är den enda Pittfilmen som jag faktiskt sett på bio!

TRAILER!

5. Rush

Oj! Var kom den här ifrån liksom? Formel-1 är i min mening typ det mest ointressanta i hela världen men Rush lyckas verkligen göra sporten intressant. Eller, egentligen är det kanske inte den som är det som gör filmen utan det är väl mer historien om rivaliteten mellan de två största förarna under andra halvan av 70-talet, nämligen James Hunt och Niki Lauda och här måste jag faktiskt säga någonting som inte nämnts tidigare på listan: Daniel Brühl som spelar Lauda är verkligen rent fruktansvärt bra i sin roll och ser faktiskt jättemycket ut som Niki gjorde vid den tiden i verkligheten och förtjänar faktiskt åtminstone en oscarsnominering för sin insats. Alla andra skådespelare är också bra men han stjäl verkligen varje scen han är med i. Frågan är om filmen ens varit med i topp 5 om det inte varit för honom. Men som sagt, även runt honom är skådespelarna bra och handlingen likaså. Visst känner jag väl ibland att jag inte riktigt bryr mig om själva tävlingsmomentet men den här rivaliteten och deras personliga liv är väldigt underhållande att se på och det är mycket drama hela filmen igenom som aldrig egentligen saktar ner (FÖR DEN HANDLAR OM BILSPORT!! HAHAHAHAHAHAHAHA!!!) och faktiskt väldigt snyggt filmad också. En riktigt bra film som lyckats göra någonting intressant av någonting som verkligen inte är det. Stabilt.

TRAILER!!

4. About Time

Precis som i The Kings of Summers fall känns About Time som en film många inte har sett vilket ju är hemskt tråkigt med tanke på vilken väldigt bra film det är. Jag ska erkänna att jag är lite beroende av romantiska komedier och skulle jag beskriva mig själv skulle det väl vara en väldigt oromantisk romantiker (och det är ganska fritt för tolkning) så det kanske är därför. Men alltså, About Time. Den romantiska komedi-mallen används i den här filmen ganska hårt så inget nytt där direkt, men (och det här är ett stort men) det som byggs runt mallen gör det här till en film som jag egentligen aldrig sett någon liknande motsvarighet till (huvudpersonen kan resa i tiden, men bara bakåt och till stunder som han själv minns vilket skapar en hel del dilemman ju längre filmen går), och det är alltså en väldigt positiv sak. Soundtracket är också jättebra och det känns som att låtarna verkligen valts med omsorg för de passar in perfekt i varje moment av filmen som de spelas. En bra blandning mellan humor och drama också vilket jag personligen alltid uppskattar. Bra skådespelare också, men det är ju givet så här långt ner på listan. Utan tvekan årets feel good-film och vem vill inte må bra liksom? Har jag råkat få hem två norska utgåvor av Scooby-Doo 2 är det ju självklart att jag vill se någonting som gör mig glad igen och just det lyckas About Time med men även om jag mått dåligt hade den varit jättebra. Så går det när man låter samma person som gjort Love Actually (som faktiskt är den bästa romantiska komedin typ någonsin) göra ännu en film i genren med ännu mer jättebrittisk, supersnabb dialog. Filmen kan verka lite dum om man bara läser den eller ser en trailer men jag lovar att den är bättre än vad man kan tro vid första anblick.

TRAILER!

3. Prisoners

Nu börjar vi ta oss in på seriöst bra filmer här i och med toppfilmen Prisoners som verkligen är gravallvarlig men det är ju också kul ibland. Precis som alla andra filmer jag ser är den jättesnyggt filmad (årets snyggaste? Ja, inte alls omöjligt) har mycket bra skådespelarinsatser, främst från Hugh Jackman som även han känns värdig av en Oscarsnominering, och kanske till och med hela priset. Lägg därtill en jättevälskriven handling som utan någon som är en av årets klart bästa och trots sina över två timmar finns det egentligen ingen onödig utfyllnad överhuvudtaget. Soundtracket gör sitt jobb men är kanske inte direkt någonting som fastnar. Som tur är så är hela mysteriet i filmen nog för att jag ska kunna se förbi det. Om det inte vore för att upplösningen lämnade en del att önska så hade jag definitivt valt Prisoners som årets bästa film utan att ens blinka en gång för det här, det är kvalitet. Mer behövs verkligen inte sägas.

TRAILER!!

2. Jakten

Nordisk film! Kul! Premissen (förskolelärare blir oskyldigt anklagad för att ha antastat ett barn - får hela samhället emot sig) är verkligen galet otäck och det kanske inte behövs sägas att Jakten inte direkt är den muntraste filmen som någonsin gjorts men det krävs ju inte alltid för att en film ska vara bra heller. Det går till och med så långt att den är jobbig att se på ibland för vad Mads Mikkelsen (eller Lucas, som hans rollfigur heter) får lida på grund av någonting han inte ens har gjort men det hela känns också väldigt realistiskt behandlat av människorna runt honom (utöver de som jobbar på mataffären som misshandlar honom medan andra är där inne och handlar. Den scenen slutar för övrigt så sjukt tillfredsställande) vilket gör att det nästan gör ännu mer ont att se filmen. Mads har inte heller bara jätteplatt hår i Jakten, utan han visar också prov på att vara en jättebra skådespelare jag kan nästan lova att om den här filmen inte varit dansk hade han nominerats för något av de större priserna, eftersom att bara danska filmer kan nomineras för sådant verkar det som och inte de som är med i dem. Det är många scener där han känner ångest men jag känner att när det är en film som behandlar just det här ämnet är det ganska rätt. Som tittare är det också jobbigt eftersom att jag vet att han är oskyldig medan ingen annan kan tro på honom. Hu. Jag kan ju säga att Jakten verkligen inte är långt bort från listan högsta placering, men tyvärr fick den se sig slagen efter många funderingar. Mads skulle antagligen gråtit över att ettan inte var lite tung.

TRAILER!!

 1. Känn Ingen Sorg

Det är ju så himla ocreddigt det här. Inte nog med att jag väljer att lägga en svensk film högst upp på listan utan det är också en ganska lättsam film som egentligen alla kan titta om. Ska man välja svenskt ska det ju vara djupt, väldigt dystert och ganska dåligt, som man brukar säga. Men nu är vi ändå här med Känn ingen sorg, och det känns så himla rätt. Det är ingen direkt överdrift att påstå att den här filmen hade varit jättemycket sämre utan Håkan Hellströms fantastiska musik, för allt den mannen rör i verkar ju bli till guld. Den hade väl varit helt okej men verkligen inte lika bra. Det är några underliga stunder under filmens första halva där hans låttexter citeras och det känns varje gång lite malplacerat liksom men annars tillför den bara gott. Den har också någonting som ungefär ingen annan svensk film har, nämligen bra skådespelare och en faktiskt bra skriven handling och dialog (och just dialogen är ju ofta usel i svensk film). Den får mig också att säga någonting jag aldrig trott att jag skulle säga: Adam Lundgren, som spelar Pål (Pseudohåkan alltså) är en jättebra, svensk, skådespelare och att han inte nominerats för något pris alls är jätteunderligt. Den är också, precis som alltid, snyggt filmad och har till största del bra karaktärer också. Slutet är dessutom jättesorgligt men också så sjukt vackert. Hade jag haft känslor hade jag gråtit och det är tecken på en jättebra film när den får en att känna någonting så starkt. Men jo, hade Håkan Hellström saknats hade filmen varit längre ner på listan men nu är han inte det och när Bara Dårar Rusar In (typ världens bästa låt alltså) spelas tre gånger i filmen blir jag lite kär. Bra humor också, faktiskt.

Årets bästa film, utan någon egentlig tvivel om saken. En svensk film alltså. Jösses. Jag skulle kunna se den igen nu och jag såg den ändå för mindre än en vecka sedan. Hela det här känns så underligt, men ändå så rätt. 

Känn ingen sorg, årets bästa film alltså. Sjukt, ännu en gång.

TRAILER!!! 

----------------------

Ja men, ska jag kanske nämna några filmer som var nära att ta sig in men inte riktigt nådde dit? Monsters University var en av dessa men den var bara för tråkig i längden för sitt eget bästa för att jag skulle kunna välja den, men även Evil Dead hade jag gärna velat ha med bara för att det är just Evil Dead och den var ju definitivt inte dålig men det var någonting som saknades för att den skulle gå förbi Oblivion. Galet våldsam dock om någon är ute efter sådan film. Även Breathe In med min favorit-Guy och Spectacular Now låg nära. Men det var allt då, nu är Pittkalendern äntligen slut på riktigt!

Den sämsta filmen jag sett från 2013? Ja, det skulle väl vara Don Jon det. Det är då den eller Wolverine.