Åttonde Mars - Thelma & Louise

Att bara för ett inlägg återuppliva Pittkalendern fanns i mina tankar redan i söndags/måndags när Pitten vann sin första Oscar (visserligen som producent och inte för sitt skådespeleri) men jag har inte riktigt funnit tid eller pengar till att se 12 Years a Slave som gav honom priset. Idag är däremot också en mycket speciell dag, nämligen åttonde mars eller internationella kvinnodagen. Jag kan inte direkt säga att det är en dag som påverkar mig personligen på något egentligt sätt men världen sträcker sig ju utanför mitt liv och det är sannerligen en viktig dag för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Av denna anledning får Pittlington ta ett steg tillbaka i dagens film (men oroa er inte, det här är fortfarande en mycket känd roll från hans sida) som av kritiker både kallats manshatande och en revolution för feministisk film och könsroller på vita duken. Filmen jag pratar om är alltså Thelma & Louise från 1991 och nu är det dags för den att bli del av det ärorika Pittkalenderarkivet.

Filmen handlar om två kvinnor, Thelma & Louise (VEM HADE ANAT DET?!), som bestämmer sig för att lämna allt och ge sig ut på USA:s vägar. Thelma (Geena Davis) och Louise (Susan Sarandon) vill bort från storstaden och ut på landet. Dock tar resan sig en ordentlig vändning efter att en man försöker att våldta Thelma. Det slutar med att han blir ihjälskjuten av Louise och de är tvungna att fly från polisen, eftersom inga vittnen finns till våldtäktsförsöket och de därför inte kan skylla på att Louise sköt honom i självförsvar (vilket visserligen inte heller är sant eftersom att hon faktiskt sköt mannen efter att hon stoppat honom genom att bara hota med pistolen). Louise bestämmer sig för att fly till Mexiko och Thelma följer med eftersom att hon inte vill återvända till sin otrevliga och väldigt kontrollerande man och på väg dit träffar de J.D och det är alltså inte John Dorian utan allas vår favoritskådespelare: Brad Pitt. Louise pojkvän Jimmy (Michael Madsen) kommer också dit där de bor för att ge Louise hennes livsbesparingar som hon bad honom om att skicka efter att hon mördat mannen och bestämt sig för att fly ner till Mexiko. Samtidigt som detta händer är också kommissarien Hal Slocumb (Harvey Keitel) de två kvinnorna hack i häl. HUR SKA DETTA GÅ?! Se filmen så kanske du får veta. Får du inte veta, ja, då är du fruktansvärt ouppmärksam under tittandet.

 Okej, det känns underligt att skriva det här eftersom att det är väldigt lite Pitt i det här Pittinlägget (Pittlägget? Nä, det låter kanske väl ekivokt.) men jag tänker inte bryta traditioner ens idag för det här är trots allt Pittkalendern och ingenting annat. Jag är inte 100% nykter just nu men jag ska försöka lista dessa så gott jag kan ändå och som alltid får ni gärna hänga med på detta eminenta listande (trots att det här är i skrift och inte skrivs till barn). *Djupt andetag*. Hittills har Pitt, Pitten, Brad Pittlington, Pitt Bradley, Brad Pitt (kärt barn har som bekant många namn) spelat high school-elev och misstänkt mördare ((TRE GÅNGER!!!), Polis i världens mest deprimerande s7ad, Irländsk boxare med hett temperament, White trash, Rusty Ryan (Två gånger!), Personlig tränare som bär upp en hel film, Baklängesåldrande knapp, Slagsmålsklubbare med dåligt sinne för mode, vampyr ihop med Tom Cruise, österrikare i Tibet, Läderfetischist som kanske begår självmord, galning som tros ha orsakat jordens undergång och som äter spindlar (12 apornas armé för den som undrar), den där jobbiga typen i Cool World, General Manager för Oakland Athletics (deras böna, nästan), Johnny Suede, Torterad CIA-spion, Döden och den namnlösa Pitten (i en och samma film!), Street Racer som krockar med döden, Plans disappear, dreams take over, Billy Cantona (nästan), Jesse James som tyvärr mördas av en riktig ynkgrygg (Robert Ford?), flugfiskarnas konung Paul Maclean, ung traumatiserad åklagare med smak för hämnd, en riktig Basterd, Mr. O'Brien från allas favoritfilm att se när de är uttråkade, sig själv i fyra japanska reklamer (tror jag, det kan vara så att han spelar karaktärer också, men jag tvivlar starkt), Art Garfunkel om du byter ut Garfunkel mot "ist" och lägger ihop det med Art (kan hända att Garfunkel också måste försvinna), En äkta stridspitt (nä förlåt, men det är fortfarande ganska roligt), En orolig man i Marocko, Gerry Lane vs. Zombies och idag spelar han alltså J.D, en ung man som kanske inte riktigt är att lita på. Bripp är inte med jättelänge i filmen och jag måste erkänna att jag inte trodde att han skulle vara så jättebra men faktum är att det här är en väldigt stabil insats men kanske inte hans bästa roll någonsin. Stabil och kanske lite till men inte direkt prisvinnande. Någonting jag däremot tänkte på här är att han hade någon form av Texas-accent i typ alla sina tidiga filmer (förutom Cutting Class som visste att utnyttja honom) och han kan den ju utan tvekan väldigt bra men det är någonting värt att tänka på.

--------------------------------------------------

Okej, Thelma & Louise alltså. Jag har inte sett den här filmen före idag faktiskt och det kanske kan låta lite underligt men det finns ju trots allt en anledning till varför den inte Pittkalendrats tidigare. Hur jag tyckte att den var? Lite svårt att säga faktiskt. Ibland är den väldigt bra och ibland är den väl ärligt talat ganska dålig och det här är mycket för att filmen försöker blanda drama med humor men det fungerar inte riktigt. Dramat är för allvarligt och humorn är för dum för att det riktigt ska kunna smälta samman till någonting helgjutet. Jag menar, det finns roligt och så finns det roligt. Tyvärr hör Thelma & Louise till det tidigare "roligt". Jag vet inte riktigt heller om den här filmen ska klassas som någonting bra i feministisk väg för dessa två huvudpersoner är inte bara väldigt ointressanta som karaktärer utan också fullkomligt galna. Visst låter dem no man push them down men samtidigt så rånar dem en bank, lämnar en polis till att dö mitt i öknen, spränger en oljetank (som visserligen körs av en väldig karikatyr till människa som kanske förtjänade det och antagligen också är en stor anledning till varför filmen vara manshatande) och dör hellre än blir tagen av polisen efter dessa brott som de uppenbarligen begått. Vid det första mordet och kanske också rånet kan man väl känna viss sympati för dem men inte för någonting annat. Samtidigt är dem ju åtminstone karaktärer medan alla andra är väldigt tvådimensionella, förutom möjligtvis Michael Madsens karaktär som antagligen är med i mina favoritscener i filmen bara för att alla de scenerna känns så verkliga till skillnad från ungefär allting annat som ofta känns väldigt överdrivet, förutom våldtäktsscenen som faktiskt är tämligen obehaglig att se på. I slutändan får filmen nog bara 3/5 men under vissa scener lyckas den nå högre och slutet är antagligen ett av de mest ikoniska någonsin som kanske inte är så storslaget som dess rykte säger men jag tycker personligen att alla bör se det ändå bara som för att ha sett det. Det går antagligen att analysera i åratal också men det är inte vad jag gör här på Pittkalendern så vi lämnar där. 3/5 alltså, och ett ganska bra soundtrack. 2/5 på Pittskalan dock eftersom att han inte är med så mycket och hans karaktär känns... onödig. Den är som bara ett sätt att föra fram handlingen och ingenting mer. 

Den här filmen... låt oss säga att den inte finns på youtube för det gör den inte. Vill du se den får du hyra, köpa, streama (lagligt som illegalt, det är inte som att jag kan skvallra) eller ladda ner (ILLEGALT DIN DJÄVEL!). Du gör ju som du vill. Tjosan, och farväl för denna gång!

Ja, den här filmen innehåller en linedance-scen.