Trettionde November - En Introduktion Till Slutet

Alla människor drömmer. Jag försöker inte påstå att alla gör det lika storslaget, men alla har åtminstone någonting de vill uppnå i livet. Jag? Jag drömmer om att avsluta Pittkalendern på topp. Jag vet att jag säger varje år att "hallå, det här är faktiskt sista Pittkalendern jag gör, idiot!" och även om det skulle vara kul att forstätta går det ärligt talat inte att rättfärdiga en femte upplaga så det är bäst att jag avslutar with a bang (som mer engelskspråkiga människor än mig skulle säga. Jag säger såklart "med en explosion" eftersom jag inte fattar det här med att vissa ordspråk inte riktigt kan översättas till svenska). 
Detta är självklart på många sätt och vis en helt orimlig, för att inte tala om befängd tanke eftersom att jag redan skrivit om ungefär alla hans filmer, har mindre tid för det här än någonsin förr, och ärligt talat inte heller skrivit den speciellt bra tidigare år. Men jag drömmer, drömmer om det perfekta slutet (och jag är verkligen bra på skriva, jag lovar!). 
Jag är helt enkelt ute efter en fläckfri december i Pittens tecken så att jag sedan kan pensionera mig från det här och aldrig synas till igen. Helst ska folk också i åratal diskutera om jag någonsin fanns på riktigt eller om de bara drömt fram mig och kalendern. Som ett substitut för den tunga verklighet de lever i, du vet.

Så nu när slutet närmar sig, frågar du dig då vad som kan slå rot, och vilka grenar som växer ur grus och bråte? Svaret på det är självklart minnen, intryck, och känslor av det som en gång skett. Allihop splittrade under solens tyngd, där döda träd ej skänker någon skugga, syrsan ingen lättnad. Blott här, här finns det skugga under Pittkalenderns röda klippa. Kom hit till denna Pittkalender så ska jag visa dig någonting nytt. Någonting annat än den skugga som kliver bakom dig om morgonen. Skuggan som växer för att möta dig om kvällen. Jag ska visa dig både glädje och ångest i 24 dagar av ren Pitt. Ja, 24 dagar. Det är inte som att jag tänker snåla på Pittkalendern nu när det är sista gången jag gör det här yo. Vi ska gå från den allra tidigaste Dark Side of the Sun till den allra senaste Fury. Till skillnad från förr ska resan genom Brad Pitts karriär faktiskt gå i kronologisk ordning för att på så vis få viss kontinuitet. Självklart finns det fler än 24 Pitt-filmer där ute så tyvärr blir det ingen Spy Game eller typ Too young to die? i år, tyvärr. 
Jag kan trots denna smärre begränsning lova att detta blir ett äventyr sällan tidigare skådat i en blogg som behandlar Brad Pitts karriär runt jultid varje år. Det finns trots allt så fruktansvärt många på temat, och jag hoppas innerligt att du väljer den här även i år!

Eftersom att det alltid är någon som frågar varje år: ja, den enda anledningen till varför Pittkalendern existerar är faktiskt på grund av att jag har världens sämsta sinne för humor. OCH FÖR ATT HAN ÄR VÄRLDENS BÄSTA SKÅDESPELARE YO!!!

I brist på film att skriva om och trailer att visa är det tur att världens bästa och mest tidlösa reklam existerar!

Synd bara att David Lynch verkar ha skrivit den.