Tjugofjärde December - Slutet för Pittkalendern. Igen.

Det blev en väldigt sen  Pittkalender idag men det är ju för att även jag firar Julafton och dessutom har spenderat all min lediga tid till att se dagens film (vilket sammanlagt har tagit ungefär sex timmar) men nu är den här och det är inte vilken lucka i Pittkalendern som helst utan den allra sista för året, och antagligen den allra sista på ett bra tag eftersom att Pittkalendern ju inte lär komma tillbaka även nästa år då filmerna som är kvar för det mesta är lite för ointressanta för att jag ska skriva om dessa. Njut då av denna sista Pittfilm på ett bra tag. Nu kör vi.

Dagens och Pittkalendern 2012:s sista film är Quentin Tarantinos film Inglourious Basterds (för den som undrar finns det en Inglourious Bastards från 1970-talet som är helt orelaterad till denna) som utspelar sig under andra världskriget och i Frankrike för att vara exakt. landet var som bekant då ockuperat av nazisterna under andra världskriget och en grupp judisk-amerikanska soldater kända som The Basterds positionerar sig här speciellt utvalda för att sprida skräck genom Tredje riket med hjälp av skalpering och brutalt mördande och gruppens ledare är ingen annan än löjtnant Aldo Raine (Brad Pitt!). Filmen börjar med någonting så ovanligt som en nästan tjugo minuter lång scen där en fransk bonde och den tyska SS-översten Hans Landa (Christoph Waltz, i en roll han vann en oscar för bästa manliga biroll för) pratar där Landa genom en fasad av vänlighet lyckas får ur bonden att han håller judar gömda under sitt golv. Landas soldater skjuter ihjäl personerna under golvet, alla förutom dottern, Shosanna Dreyfus (Melanie Laurent) som flyr och överlever, för stunden. Tre år senare äger hon en biograf tillsammans med sin älskare Marcel (Jacky Ido) och under ett falskt namn. En dag träffar hon nazisten Frederick (Daniel Brühl) som blir hemskt kär i henne, men han vet ju inte att hon är judinna och hatar nazister (uppenbarligen) så han förstår inte varför hon är så känslokall men i varje fall så är han tydligen en stor hjälte i Tyskland efter att ha dödat 250 amerikanska soldater i Italien under loppet av 3 dagar vilket gjorde att propagandaministern Joseph Goebbels (Sylvester Groth) gör en film om hans bedrifter och eftersom att han förälskat sig i Shosanna fixar han det så att filmen ska ha premiär på hennes biograf istället för Ritz, och eftersom att nästan alla Nazisthöjdare ska delta i premiären ser hon det som det perfekta tillfället att få sin hämnd och bränna ner biografen med de fast i biosalongen. Sedan när det visar sig att även Hitler (Martin Wuttke) själv ska deltaga på premiären blir det bara ännu bättre för henne. Samtidigt ger den brittiska generalen Ed Fenech (Mike Myers, vilket är sjukt konstigt) löjtnant Archie Hicox (Michael Fassbender, som faktiskt är från Tyskland i verkligheten) ett uppdrag under kodnamnet 'Operation Kino' där han, tillsammans med The Basterds, ska spränga biografen som filmen ska ha premiär för att döda alla Nazistiska toppmän där och då. Alltså ska Shosanna, som äger biografen, bränna ner biografen med Nazisterna där inne och Hicox, Aldo Raine och hans Basterds ska spränga den. Två olika parter som går mot samma mål men de känner inte till den andres plan. Det kan låta lite konstigt och efter att han fått uppdraget går allting utför för alla parter och typ alla dör, förutom Brad Pitt, konstigt nog. Men ska dessa Inglourious Basterds, eller Shosanna, lyckas göra vad Tom Cruise inte lyckades med? Ska de lyckas döda Hitler?

Okej, nu när det här antagligen är den sista Pittkalendern (vilket det väl i slutändan ändå inte är så det här kommer att kännas jätteonödigt en dag) så kan vi ju lika gärna gå igenom absolut alla roller han har Pittspelat på Pittkalendern. Han har alltså hittills hunnit spela väldigt många roller och dessa är (all together now!) high school-elev och misstänkt mördare, Polis i världens mest deprimerande s7ad, Irländsk boxare med hett temperament, White trash, Rusty Ryan (Två gånger!), Personlig tränare som bär upp en hel film, Baklängesåldrande knapp, Slagsmålsklubbare med dåligt sinne för mode, vampyr ihop med Tom Cruise, österrikare i Tibet, Läderfetischist som kanske begår självmord, galning som tros ha orsakat jordens undergång och som äter spindlar (12 apornas armé för den som undrar), den där jobbiga typen i Cool World, General Manager för Oakland Athletics (deras böna, nästan), Johnny Suede, Torterad CIA-spion, Döden och den namnlösa Pitten (i en och samma film!), Street Racer som krockar med döden, Plans disappear, dreams take over, Billy Cantona (nästan), Jesse James som tyvärr mördas av en riktig ynkgrygg (Robert Ford?), flugfiskarnas konung Paul Maclean, ung traumatiserad åklagare med smak för hämnd och nu , i den här sista Pittresumén, spelar han alltså Aldo Raine, en amerikansk löjtnant med apache-rötter. Han är en superamerikansk, våldsam, hakkorskarvande (han är inte nazist, det är nazisterna själva som får det inkarvat i pannan så att man alltid ska se att de är nazister), grov typ som man inte vill bli ovän med. Han är faktiskt med väldigt lite till en början men i den sista tredjedelen av filmen blir han en av filmens huvudpersoner. Det var han väl tidigare också men nu är han ju också med mycket i filmen. Jag tycker personligen att Pitten är väldigt bra här och det här är nog en av hans mest karaktärsskådespelande prestationer någonsin men så är det ju med Pitten. En helt ny rolltolkning för varje film vilket är det allra bästa med honom. Jag skulle nog säga att det här skulle kunna vara en prisvinnande (eller åtminstone nominerad) prestation men det blev ingenting nämnvärt för stackars gamle Pitten. Synd.

Eftersom att Inglourious Basterds gjordes av Quentin Tarantino var den väldigt framgångsrik när den släpptes, både ur ekonomisk och kritisk synvinkel och det förtjänar den ju också för det är en väldigt bra film. Jag vet inte om det är gamle Quentins bästa men den hör definitivt hemma där uppe bland dom. Det är bra att alla pratar rätt språk och man inte bara fegat ur och gjort hela filmen engelsk, att det är så många twister i handlingen som försvårar Operation Kino gång på gång, att typ absolut alla förutom tre karaktärer i hela filmen dör, hur snyggt gjord den är och hur egentligen inte supervåldsam den är jämfört med exempelvis Kill Bill. Visst är den ju våldsam men inte till den mån att det bara är filmens hela gimmick. Skådespelarna är väldigt bra och den har också ett rätt bra soundtrack. Däremot är dess spellängd lite för lång och jag irriterar mig något på att Michael Fassbenders del av filmen egentligen är fullkomligt meningslös eftersom att den både är lång och man som gillar hans karaktär. Men framförallt för att den är så lång och sedan inte ger någon form av payment tillbaka överhuvudtaget. 4/5 och en av Pittens allra bästa!

Förra året var sista filmen Fight Club och den finns såklart inte på youtube. Det gör inte Inglourious Basterds heller så jag säger väl precis som jag gjorde förra året också. (fast då var det rimligare eftersom att Pittkalendern då hade sitt strikta 16.00-schema och jag inte behövde se nya filmer samma dag som jag uppdaterade kalendern) Köp eller hyr filmer istället. Gärna på Blu-ray eftersom att den versionen faktiskt har extremt bra bild och ljud. Annars kan du väl se på någon scen där Brad och hans män skalperar Nazister. Äh, det är ju jul! Kom till mig och se den istället. Jag är öppen för allt denna juletid och jag äger ju filmen. Jag kan ju inte tvinga någon att betala för att se Fight Club... jag menar Inglourious Basterds. Kom hit bara!

Pittkalendern började även detta år med en skitfilm och slutar nu med en väldigt bra. Det är svårt att inte känna sig sentimental såhär på slutet när jag uppdaterat den så länge, trots den korta längden på kalendern och det blir intressant att se vad som händer nästa år för jag kan ju inte sluta nu, bara uppdatera konceptet något. Nu har jag typ en kvart kvar av julafton så dags för mig att njuta av dessa femton minuter så ses vi väl igen på något sätt ganska snart!

Det där, det är ett bingo.

Tjugotredje December

Sjuk sammanträffande att Sleepers visades på TV igår. Jag såg det precis efter att jag skrivit inlägget, så ja. Kul. Imorgon är det julafton och då lär Pittkalendern dö ut så idag ska jag gå tillbaka till en gammal Pittkalender-film som måste få ett större omnämnande men jag lovar att imorgon blir det en ny film igen.

Dagens film är från 1989 och utspelar sig i High School-miljö. I dagens film medverkar Donovan Leitch, Jill Schoelen och Brad Pitt som filmens huvudkaraktärer och är också den Pittfilm som har sämst snittbetyg på IMDb (3.9). Dagens film är Cutting Class, den enda skräckfilmen Brad Pitt medverkat i och den första filmen jag skrev om på Pittkalendern, men då bara väldigt kort, men nu kör vi. Filmen handlar om den vackra Paula som flitigt uppvaktas av den missförstådda killen Brian som precis kommit hem efter att ha varit  inlagd på mentalsjukhus efter att hans pappa dött mycket mystiskt i en bilolycka där hans bromsar skurits av och Brian var huvudmisstänkt (och som, i klassisk slasherfilmsanda är den som mest troligt är mördaren och därför i slutändan inte kan vara det) och hon är väl trevlig mot honom och så men när Basketsjärnan Pitten (jaja, Dwight Ingalls i filmen) är hennes nuvarande pojkvän kan hon ju inte gå för den misstänkte mördaren precis. Pittbasket går alltid före mord men eftersom att Dwight är en väldigt osympatisk kille i början av filmen så uppskattar hon ändå Brian till viss del. Strax efter det blir skolans pedofilrektor mördad av en okänd person och sedan blir också en lärare mördad när någon slår dess huvud mot en kopiator gång på gång. Problemet med det här dock är att bilder av lärarens krossade ansikte och mördarens hand tas när de slår i kopiatorn och på handen bär Dwights ring vilket gör honom till den nya huvudmisstänkte istället för Brian. Sedan blir filmens twist en antitwist och förstör ungefär allt, inte bara för att Paula är helt värdelös i sin hjälp att stoppa mördaren men också för att han använder världens slöaste yxa på en mattelärare och bara blir rent allmänt galen inom loppet av typ en sekund. Det måste ses för att man ska kunna tro det.

Ja, och så är det en liten subhandling där Paulas Pappa har blivit skjuten av någon när han är på jakt men han dör inte och ligger till och med där Paulas klass besöker på någon form av utebesök. Jag vet faktiskt inte riktigt varför klassen är där för de känns lite för gamla för det. I varje fall så hittar ingen honom men han överlever ändå och ingen undrar varför han är borta i flera dagar. Till sist blir han nästan påkörd i slutet av filmen men överlever igen, tyvärr. Jag hatar verkligen den där pappan.

Ja! Nu är det dags att lägga till den här rollen i Pittresumén igen. Hittills har alltså Bradley spelat den där polisspolingen i Cool World, General Manager för Oakland Athletics med ett namn som hör hemma i en barnsaga, Johnny Suede (den där härliga typen, du vet), Torterad CIA-spion, Döden och Pitten, Street Racer som egentligen inte är speciellt bra, But wherever I go, there you are; my luck, my faith, my fortune, Der Schwein som utnyttjar Juliette Lewis, Jesse James (gissa vilken ynkrygg som mördade honom?), flugfiskarnas konung Paul Maclean, ung traumatiserad åklagare med smak för hämnd och nu alltså i sin officiellt första stora filmroll (Dark Side of the Sun gjordes före men släpptes efter Cutting Class). Grejen är den att medan man verkligen vill såga allting med den här filmen så är faktiskt Pitten bra i den och jag är helt allvarlig när jag säger det! Visst överspel kanske men han är verkligen otroligt många klasser över absolut alla andra skådespelare, och så var det ju också från den tiden där han såg bäst ut av alla människor typ någonsin. Han har varit bättre men han har faktiskt också varit sämre så jag är nöjd. Men oj vad hans karaktär, Dwight Inalls alltså, är 80-talet personifierat.

Du är väldigt dum om du tror att Cutting Class drog in mycket pengar eller fick god kritik för det första man ska säga om den här filmen är ju att den är absolut skit. Det finns faktiskt få filmer som är såpass dåliga som den här. Däremot är den ju underhållande till skillnad från Dark Side så jag känner mig inte bara tvungen att duscha bort det smuts jag fick på mig av att se den. Och så ordvitstiteln då. NEJ! Den är så dum att jag inte ens kan säga mer om den. Alla skådespelare förutom Brad är absolut skit (framförallt Donovan Leitch som antagligen spelar över mer än vad någon annan människa någonsin har gjort, både före och efter den här). Jag kan ju verkligen inte ge den mer än 1/5 men underhållningsfaktorn och Pitten är ju i sig 5/5, såklart. Sista striden mot mördaren är bland de dummaste scenerna någonsin och en ganska omotiverat våldsam sådan i kontrast den annars ganska blodlösa filmen. Ändå rätt kul bara för att det är den här filmen och här går allting att skratta åt! Men 1/5, bara för att förtydliga. Verkligen en skitfilm och typ den enda någonsin som har en antitwist.

Cutting Class är alltså en absolut skitfilm, även av High School-skräckfilmers standard, och därför måste du ju faktiskt se den. Hela finns faktiskt på youtube ("VA! Den kvalitetsfilmen!") så det går rent av att se den helt lagligt och gratis om man nu känner för det men eftersom att det här är just Cutting Class tycker jag att du ska ladda ner den, bara för att liksom.

Cutting Class heter tydligen Todesparty II i Tyskland. Cutting Class som inte är en uppföljare alltså. Ja.

Tjugoandra December

Egentligen ska Pittkalendern uppdateras vid 16.00 varje gång men eftersom att jag i år också måste se filmen jag skriver om samma dag blir det svårt, och när typ alla filmer med Brad Pitt är svinlånga är det omöjligt. Ursäkta för det. Pittkalendern överlevde undergången förresten. Obviously.

Dagens film innehåller faktiskt väldigt lite Pitt i förhållande till dess speltid men i varje fall så släpptes den 1996 och heter Sleepers. Filmens första (cirka) 50 minuter är en flashback som utspelar sig i Hell's Kitchen, New York under 1960-talet där fyra tonåringar, Lorenzo (Joe Perrino), Michael (Brad Renfro), Tommy (Jonathan Tucker) och John (Geoffrey  Wigdor) som är allmänt djävliga men ändå har hjärtan av guld om man säger så. Allting går helt okej för dem tills en dag när de ska stjäla ett korvstånd (ja, ett helt korvstånd) går allting fel och en man skadas allvarligt och nästan dör vilket leder till att en man blir allvarligt skadad. Deras straff blir mildrat av prästen och tillika deras vän Bobby Carillo (Robert De Niro) lyckas få domaren att täna om och de skickas till en ungdomsvårdskola över ett år där de sadistiska vakterna Sean Nokes (Kevin Bacon, faktiskt en väldigt underskattad skådespelare nuförtiden), Henry Addison (Michael Westen), Ralph Ferguson (Terry Kinney) och Adam Styler (Lennie Loftin) jobbar så en ungdom per vakt alltså och de fyra tonåringarna utsätts för misshandel och sexuella övergrepp av vakterna över den tid de är inlåsta på skolan och de beslutar sig för att hemlighålla sina upplevelser. 11 år senare har de växt upp och gått olika vägar i livet men en kväll när John (nu spelad av Ron Eldard) och Tommy (Billy Crudup) är på en bar ser de Sean sitta och äta vilket slutar med att de skjuter ihjäl honom och går därifrån. Därefter går filmen ut på att Lorenzo (Jason Patric) och Michael (Brad Pitt, äntligen) sätter en plan i rörelse för att få ut hämnd på vakterna, samtidigt som de också ska bevisa att John och Tommy är oskyldiga, trots att de faktiskt sköt en man när flera vittnen kunde se det. Ja, och så är Dustin Hoffman med som en alkoholiserad advokat också.

Hittills har alltså Pittley spelat en cool cat i Cool World, Billy Beane: General Manager för Oakland Athletics,  musikern Johnny Suede, Spion för CIA, Döden (alltså Joe Black) och en namnlös typ vi kallar Pitten, Billy från Two-Fisted Tales, Sig själv på reklam, Den horribla Billy Canton från "Too Young To Die?", Jesse James (som mördades av ynkgryggen Robert Ford, såklart), flugfiskaren Paul Maclean, IRA-Terroristen Frankie/Rory och nu spelar han alltså Michael Sullivan, en traumatiserad ung advokat som planerar ut sin hämnd på de fyra vakterna som gjorde hans liv till ett helvete. Allvarligt talat så är Brad Pitt med väldigt lite i den här filmen så jag kan som inte riktigt säga någonting. När han väl är med är han ju bra men med tanke på att han är en av huvudpersonerna förväntar man sig som mer screen  time från honom. I slutet är han faktiskt med väldigt mycket men innan dess är det endast i ett fåtal scener. Han är bra i varje fall, och har som tur är inte den där avskyvärda frisyren som han annars alltid hade på 90-talet. Bättre här än i Cutting Class ändå så han är ju inte precis dålig.

Sleepers hade en budget på $44 miljoner och drog in $165,615,285 så någonting gjorde den ju rätt, kanske genom att ha med väldigt kända skådespelera från den tiden som Robert De Niro, Dustin Hoffman och, såklart, Pittley Bradson själv. Den fick helt okej kritik när den släpptes men är inte precis en av de mest hyllade Pittfilmerna (men så har ju han varit med i ungefär 1000000 filmer under sin karriär så det säger ju inte så mycket egentligen) och jag tyckte då att den var väldigt bra, men det är väl inte nödvändigtvis Brad själv som är orsaken till det. Nej, alla skådespelarna är ju bra men det är bara filmen i sig som är bra, men Robert De Niro är faktiskt väldigt bra i den även om han visserligen mest är med i början och på slutet. Den är rå, den är hemsk och den är riktigt bra. 4/5 men den är faktiskt för lång för sitt eget bästa, eller för kort. Som man gjorde den nu känns den däremot lite för lång.

Ni kan köpa den, hyra den, se den på TV, kanske till och med se den via någon form av laglig eller olaglig stream (men inte nerladdning för ni vet ju alla hur olagligt det är och på Pittkalendern följer man lagen) men hur mycket ni än söker kommer ni inte att hitta hela Sleepers på youtube vilket väl är lika bra egentligen eftersom att nästan alla filmer där kommer med riktigt dålig bildkvalitet. Men se den ändå, på något sätt.

Michael Westen möter sina övermän. Konstigt nog var Brad Pitt en av dessa.

Tjugoförsta December

Jag skulle skriva någonting fyndig här, men jag glömde vad. Trist, för mig alltså.

Dagens film är från 1997 och brukar oftast bland det svenska folket kallas En Fiende Ibland Oss vilket är ganska rimligt eftersom att det är filmens titel (Devil's Own på engelska). Denna 90 tals-film handlar att IRA-terroristen Frankie McGuire (Brad Pitt som irländsk våldsam typ, igen) flyr undan rättvisan med hjälp av högt uppsatta vänner i USA. Han flyr till New York, där han under namnet Rory Devaney blir inneboende hos polisen Tom O'Meara (Harrison Ford) och hans familj. Allt är frid och fröjd tills Rory börjar rusta för nya terrorattacker och ett skepp för att åka tillbaka till Irland och hamnar i trubbel med Billy Burke (Treat Williams) som Frankie ska köpa vapen av eftersom att en av Billys IRA-vänner blivit dödad och han inte vill åka tillbaka till Irland direkt och därför inte tänker köpa vapnen inom de veckor han fick. Samtidigt börjar  Tom misstänka att allt inte står rätt till med sin mystiska hyresgäst och undersöker deras källare där "Rory" bor och hittar pengarna som Frankie gömde undan (som han för övrigt fick av sin högt uppsatta vän, en amerikansk domare som sympatiserar med IRA) och ställer Frankie/Rory till svars när han kommer tillbaka för att hämta pengarna efter att Billy Burke hotat att döda hans vän Sean men det får han självklart inte och därifrån ändrar filmen riktning något och Tom måste jaga efter Frankie så att han inte kan döda fler människor, men också arrestera honom innan brittiska SAS (Special Air Service) själva tar kål på honom. Intrig!

Vi är på 21 December och det betyder att Braden hunnit spela Polis i Cool World (där han dör, men sedan kommer tillbaka, General Manager för Oakland Athletics, Johnny Suede (där han dör i en dröm), Spion med personlig agenda, Döden och en okänd typ (som dör, men sedan kommer tillbaka), Gängmedlem och Street Racer (där han dör. Igen), Sig själv i en damreklam, Billy Canton som inte var för ung för att dö (och han skulle avrättas men så blev alltså inte fallet), Jesse James (som mördas av ynkryggen Robert Ford), Norman Macleans bror Paul Maclean och nu spelar han alltså IRA-terroristen Franke McGuire som flyttar ihop med Harrison Ford och skapar en sitcom där en brottsling och en polis bor under samma tak. Han är helt okej antar jag. Grejen med den här sena 90-talsupplagan av Brad Pitt är att han nästan alltid skådespelar på ett annat sätt i varje film men är också alltid bra vilket är rätt otroligt. Det enda problemet är att han har den där sjukt fula 90 tals-frisyren också i nästan varje film (han hade den inte 1995 i och med Se7en men annars typ i alla filmer). Men jo, han är väldigt bra i den här filmen också men ännu en gång känns hans karaktär lite småkonstig och som två helt olika personer beroende på vilken del av filmen man ser men det är ju som sagt inte riktigt Pittens fel så han är godkänd. Inte en prestation man kommer att minnas om hundra år som en extra bra precis men han får jobbet gjort, som alltid.

En Fiende Ibland Oss hade inte någon superhög budget och den tjänade ihop ganska mycket pengar. Räkna ut själv hur mycket det var bara genom att gå utifrån vad jag beskrivit. Det här är en film som fungerar mycket som 12 Apornas Armé i det att den som bara går förbi. Den är väl rätt bra när man ser den (en trea, ganska stabilt) men efteråt har jag som rätt svårt att alls lyckas summera den här. Den är som ingenting, men ändå bra på samma sätt. 3/5 ändå och jag är varken positivt eller negativt överraskad om jag ska vara helt ärlig. Harrison Ford är däremot faktiskt väldigt bra i den, precis som Pitten.

Filmen finns tyvärr inte på youtube (har någon film förutom Spy Game egentligen gjort det så här långt?) så håll tillgodo med trailern här nedan istället, eller se filmens kill count om det känns bättre för det finns också en sådan på tuben. Vill du se hela vet du ju hur du gör; laddar inte ner den.

När jag tänker efter går faktiskt inte den engelska titeln alls ihop.

Tjugonde December

Ja, nu har väl dom flesta fått jullov (åtminstone jag, typ) och här är det både väldigt mörkt, snöigt och någorlunda kallt. Hade kunnat vara värre antar jag men att kalla temperaturen för varm är att ljuga. I varje fall så kände jag mig opassande för dagen så vad sägs om en film som helt utspelar sig på sommaren? Ni kommer kanske ihåg Robert Redford förresten, jag har ju nämnt honom två gånger under årets Pittkalender (han spelade huvudrollen i Spy Game och nämndes som hastigast av mig i förra inlägget om Mordet på Jesse James av Ynkryggen Robert Ford) och nu ska jag uppenbarligen göra det igen för det är faktiskt han som regisserat dagens film.

Filmen jag pratar om idag är alltså Där Floden Flyter Fram (men originaltiteln A River Runs Through It låter mycket bättre) som är baserad på en halvt självbiografisk bok av Norman Maclean skriven 1976. Filmen handlar om just Maclean som bor i Missoula vid Klippiga Bergens fot och årtiondet är 1920-talet. Craig Scheffer spelar Norman själv och är protagonisten medan Brad Pitt spelar hans något vildare bror Paul Maclean. Deras far är Pastor Maclean som lär sina söner Norman och Paul livets mening, men framförallt konsten att flugfiska vilket just Paul snabbt blir fantastiskt bra på och det blir hans stora passion i livet. Med åren utvecklas de båda pojkarna åt helt olika håll. Norman ägnar sig åt studierna och drömmer om att bli lärare, och väntar också på svar från diverse skolor under nästan hela filmen men när han väl accepteras har han funnit kärleken i form av Jessie Burns och tvekar på om han ska åka eftersom att han skulle behöva lämna henne om så var fallet. Paul gör istället revolt mot familjens livsstil och är sällan närvarande när hela familjen för en gångs skull är samlad och studerade i sin hemstad till skillnad från Norman och blev sedan journalist och blir därmed också något av en lokalkändis men han hamnar ofta i slagsmål och har stora spelskulder som inte familjen helt känner till och Fader Maclean (han har seriöst inget förnamn i filmen) har svårt att vara stolt över någon av sönerna egentligen men visar uppenbar favorisering gentemot Norman som mer har följt den väg han hoppats medan Paul fortfarande söker efter den där perfekta fisken innan han med gott samvete kan lämna Missoula. Det enda de tre fortfarande har gemensamt även när alla är vuxna är flugfisket och floden de älskar lika högt, för där flyter floden fram, eller något åt det hållet. En kul grej för övrigt är att flugfisket ökade avsevärt efter att den här filmen släppts, för att visserligen några år senare sjunka ner till samma nivå som innan, men ändå. Ingen annan film lär jag ju ha påverkat flugfiske typ någonsin.

Okej, det är nu det börjar bli lite svårt att minnas exakt vilka roller Pitt Bradley har haft men jag klarade mig ju förra året så jag lär klara mig även i år. Hittills har Pitten spelat den där killen från Cool World, General Manager för Oakland Athletics, Johnny Suede/Samuel L. Jacksons kompis, Spion/torterad, Döden, Billy i Tre Rysare, sig själv i en, alternativ, väldigt pretentiös verklighet, avskummet Billy Canton, Jesse James som blev mördad av ynkryggen Robert Ford och nu spelar han alltså Paul Maclean, Norman Macleans yngre bror och han är som vanligt bra här. Det börjar kännas tjatigt att säga så för han är ju i stort sett alltid bra, förutom i några få även i övrigt riktigt dåliga filmer. Han är kanske inte med i den i varje scen men han är definitivt deuteragonisten (den andra huvudpersonen, obviously) i filmen och är bra i varje scen han är med i. Karaktären känns ibland lite omotiverat hyper eller så kommer han in från ingenstans i scener men det är väl inte direkt Brad Pitts fel. Bra prestation alltså och det var mycket tack vare den som gjorde att Brad Pitt slungades in i riktigt kändisskap och han var antagligen den mest hyllade delen av filmen. Men han är inte lika bra som i Cutting Class, såklart.

Där Floden Flyter Fram tjänade ihop ungefär hela budgeten för Mordet på Jesse James, plus alla pengar som den drog in så jag anar att den här var något framgångsrik ändå. Kritikerna gillade den också men inte så mycket att den var värd några stora priser direkt. Jag personligen gillar den här filmen. Den är fin liksom men  första tio minuterna där Paul och Norman är barn (där Joseph Gordon-Levitt spelar unga Norman, intressant nog) är rätt trist och gör inte resten av filmen rättvisa. Visserligen handlar som inte resten av filmen om någonting alls riktigt utan man får som mest följa med i familjen Macleans liv vilket ändå är bra, och slutet gillar jag också även om det är väldigt sentimentalt och inte alls nyskapande men just det här slutet hör till mina favorittyper av slut. Filmen hade kunnat vara hur dålig som helst och jag skulle ändå ge den lite plus bara för slutet men som tur är så är resten av filmen också bra och alla skådespelarna utför sina roller på ett värdigt sätt och det är fin scenografi. 4/5 men en ganska svag sådan. Det är slutet som puttar upp den till fyran.

Jag ska medge att jag var ganska besviken över att den här filmen inte fanns på youtube eftersom att det är ännu en av alla 1000 filmer Brad Pitt medverkade i under början av 1990-talet och den är inte heller superkänd men den finns alltså inte så du får helt enkelt... få tag på den på valfritt sätt. Jag kommer inte att skvallra om du laddar ner, jag lovar. Däremot är det ju alltid bäst att stödja Pitt Foundation och köpa filmerna istället.

Fast jag ljuger nu. Den finns visst på youtube fast bara del 1, 2 och 7 så... ja.

Flugfiske har aldrig varit så... hett? Nja.

Artonde December - Födelsedag

Nu är vi alltså tillbaka på ett jämnt datum som det ska vara och schemat är återställt och lär inte hinna brytas innan jul så det är ju alltid något. I dag är faktiskt en väldigt speciell dag. Fjortonde var dagen då Pittkalendern fyllde ett år men den artonde är faktiskt Pittens födelsedag och det visste jag även förra året men glömde bort när jag skulle skriva vilket ledde till att jag skrev om 12 apornas armé, en högst medelmåttig film. I år tänkte jag istället jag ska köra på med en av hans mest hyllade filmer någonsin bara för att fira denna födelsedag, denna Brad Pitts 49-års dag (vilket ju är helt sjukt) så grattis, jag ger er western.

Dagen till ära har jag alltså valt en väldigt, väldigt bra film och dess namn är Mordet på Jesse James av Ynkryggen Robert Ford (inte Robert Redford som vi stött på tidigare i årets Pittkalender), eller The Assassination of Jesse James by the Coward Robert Ford som den heter på engelska. Väldigt lång titel vilket som egentligen. Pitten spelar Jesse James (och gissa vad som händer med honom i slutet?) och Casey Affleck Robert Ford som är Jesse James största beundrare och som inte vill annat än bli del av hans gäng, vilket han också blir. Och på tal om gänget då, förutom Robert Ford då, så är medlemmarna Frank James (Sam Shepard), Wood Hite (Jeremy Renner), Charley Ford (Sam Rockwell), Dick Liddil (Paul Schneider) samt Ed Miller (Garret Dillahunt) men de flesta av dessa försvinner ganska snabbt ur filmen och gänget upplöses dessutom rätt tidigt in men Robert stannar kvar hos sin bror Charley, Dick och Wood (som också råkar vara Jesses kusin). Efter en dispyt mellan Dick och Wood (Haha, Dick och Wood!) skjuter Robert Wood innan han ska avrätta Dick efter en dispyt och därifrån går det något utför. Jesse kommer senare tillbaka efter att ha sökt efter Jim Cummins som skulle mörda honom (tillsammans med Dick, men det vet inte Jesse) och Robert blir både paranoid och börjar känna att hans beundran till Jesse börjar försvinna så han väljer att avslöja var Jesse är för polisen, men måste också visa var Dick som bevis för att han är med i Jesses gäng, så att polisen vet att han inte ljuger alltså. Sedan händer en del och helt plötsligt har Bob Ford bara 10 dagar på sig själv att antingen fånga eller döda Jesse James om han inte själv vill bli straffad för sina brott. Med tanke på namnet så undrar man ju verkligen hur det kommer att gå för honom, eller hur? Nä men allvarligt, Robert skjuter Jesse i bakhuvudet när han förstått att Ford förrått honom men istället för att straffa honom så tar han av sig sina pistoler och rättar till en tavla och då blir han skjuten, som om han ville att Robert skulle döda honom. En väldigt bra scen i varje fall. Sedan blir Robert Ford uthängd som feg och skjuts själv 1892 av Edward O'Keeley, en inte helt stabil man. 

Okej, hittills har Pitten alltså spelat en rätt dålig polis i Cool World som sedan också själv blir tecknad och rätt ful, Oakland Athletics General Manager, Spion och ganska torterad, en kille som inte riktigt är with the times (Johnny Suede), Döden och en namnlös person (som vi kallar Pitten för enkelhetens skull), Gängmedlem, streetrace-förare och ologiskt smart, usel människa och nu spelar han alltså Jesse James, en riktig brottsling som härjade under 1800-talets western. Jag måste ju säga att det här är en av de bästa rolltolkningarna som Pitten någonsin har gett ifrån sig på film och hans prestation här går inte att blunda för. Scenen där han praktiskt taget låter Robert Ford mörda honom är fantastiskt bra och Pitten är sjukt bra i den scenen, men också i alla scener där Jesse visar hur känslomässigt instabil han är efter att ha jagats av lagen så länge. Mycket bra helt enkelt. Oscarkvalitet, utan tvekan men han blev inte ens nominerad för något nämnvärt pris. Kanske för att han inte är med i filmen alltför mycket (fast han överlever faktiskt nästan hela) och Casey Affleck har mest Screen Time. Han är för övrigt också ruskigt bra och nominerades för en oscar för bästa manliga biroll, trots att han i min mening ändå spelar filmens huvudroll.

Mordet på Jesse James av Ynkgryggen Robert Ford (ja, jag måste skriva ut hela titeln) släpptes 2007 och tjänade tyvärr bara in omkring halva sin budget men fick väldigt god kritik och det är inte så konstigt. Det här är en jättebra film, det måste sägas direkt. Den är snyggt gjord, skådespelarna är väldigt bra, några av scenerna i filmen är så nära perfektion man kan komma och tänk att det här var regissörens första film också! Det faktum att man också vet att Jesse James kommer att dö hela tiden gör det bara bättre och man undrar verkligen när det ska hända under hela filmen för det känns många gånger som att det ska komma tidigare än det faktiskt gör. Och Casey Affleck då. Oj så fantastisk han är i filmen och är kanske ännu bättre än Pitten själv. Och så bra var han aldrig igen medan Braden fortsatte vidare till fler storfilmer. Men ändå 5/5. Superpittfilm som däremot är nästan tre timmar lång så var beredd på det om du ser den. Mer drama än western också så var beredd även för det. Förbered dig så gott du kan för allt tänkbart alltså.

Slutet är också väldigt bra, men montaget innan är allvarligt talat lite tradigt.

Lägg förresten märke till att Nick Cave, som spelade Freak Storm i Johnny Suede, är med även i den här Pittfilmen (fast i en väldigt liten roll) men de delar inga scener i den här gången. Kul sammanträffande ändå. Att någon från Johnny Suede gjorde mer film alltså, förutom Samuel L. Jackson då.

Mordet på Jesse James av Ynkgryggen Robert Ford finns såklart inte på youtube för i det här fallet är den faktiskt en blandning av både för bra och för nytt för att till och med den här youtube där man kan hitta andra  Pittklasiker som Cutting Class ska kunna godkänna den. Däremot finns många klipp från filmen, till exempel scenen där Robert Ford mördar Jesse James. Jag tänker att jag lägger det klippet här nedan istället för trailern, bara för lite variation nu under födelsedagen

Pitten ger upp, till sist. Varför gjorde han inte det i Dark Side of the Sun? Men just det, det gjorde han ju.

Femtonde December

Ännu en gång har jag inte haft tid att uppdatera sett till det schema jag byggt upp så ursäkta för det. Det blir åtminstone en riktig långfilm idag och inte en reklamfilm så det är ju alltid något. Det blir såklart en uppdatering imorgon också för att kompensera, om jag hinner. Om inte så får jag uppdatera varje dag precis innan jul istället.

Idag paras Juliette Lewis och Brad Pitt återigen ihop efter att också ha varit ett par i Kalifornia (eller, rent tekniskt är ju det här första gången eftersom att Kaliforna är från 1993) och även den här gången är dom inte på helt rätt sida av lagen och kraftiga sydstatsaccenter. Dagens film är alltså "Too Young To Die?", en TV-sänd film från 1990 baserad på en sann händelse om Attina Marie Cannaday (Amanda Sue Bradley i filmen, spelad av Lewis) som avrättades vid sexton års ålder efter att ha mördat Ronald Wojcik (Mike Medwicki i filmen, spelad av Michael O'Keefe) Tillsammans med David Gray (Billy Canton i filmen, spelad av Pitten. För övrigt första av fyra gånger som hans rollfigur heter Billy). För filmens skull tar jag dom fiktiva namnen i filmen istället för dom riktiga bara för att undvika förvirring. Amanda är självklart filmens huvudperson, och Brad Pitt är väl skurken om man kan säga så om en film av denna typ. Hon har haft ett väldigt tungt liv, trots att hon är så ung. Hennes styvfar utnyttjade henne sexuellt, hennes mamma lämnade henne för att hon var avundsjuk, hon gifte sig när hon var tretton år gammal och skiljde sig sedan ett år senare. Sedan träffar hon Billy Canton på ett hak som lurar henne till att "dansa" på en strippklubb och låter henne sedan inte sluta, trots att hon verkligen inte vill det. Hon blir av med honom sedan när Mike Medwicki försvara henne från honom och hon påbörjar någon form av kärleksrelation till honom, vilket ju är något hemskt eftersom att han ju är mycket äldre än henne (hon är 14 eller 15 här och han är bra över 30) så hon är alltså ihop med en pedofil ett tag innan han slänger ut henne eftersom att han skulle kickas ur armén om någon fick reda på deras relation. Då kommer Billy tillbaka och de båda blir rätt höga vilket leder till att de kidnappar Mike och hon mördar honom. Det tar dock inte lång tid innan hon blir hittad och arresteras, för att sedan avrättas vid sexton års ålder. "Billy" lever än idag, men är fängslad på livstid. Otroligt deprimerande handling.

Okej, nu verkar jag låtsas om att ingenting har hänt och går vidare. Hittills har Pitten alltså spelat Frank Harris, Billy Beane, Tom Bishop, Johnny Suede, Joe Black, Billy, Brad Pitt och nu spelar han allstå Billy Canton, ett avskum till människa som helt saknar moral och vett. En bra prestation tycker jag men han är bara med i ungefär halva filmen och är allmänt vidrig. Karaktären alltså, inte Pitten själv. Den där accenten däremot hade jag lite svårt för när jag såg Kalifornia och jag känner detsamma nu, även om den är övertygande och så. Bättre prestation från Pitten här än när han spelade Tre Rysare-Billy måste jag ju säga.

Det här är en hemsk film, verkligen. Inte som i dålig alltså utan det som händer är verkligen hemskt. Däremot så måste jag ju säga att, trots allting som händer, så är den faktiskt rätt trist eftersom att ungefär tre fjärdedelar av filmen inte är någonting och det känns också mycket som att filmen mest är gjord för att visas på gymnasieskolor (och dess motsvarigheter ute i världen). Det är ju som svårt för mig annars att ogilla en film av den här typen när man känner för karaktärerna och det bara är allmänt skit som man verkligen hoppas att dom ska ta sig ur, men man ändå vet är omöjligt. Ändå är inte filmen speciellt bra alls vilket jag tycker är så synd. 2/5 men själva handlingen och skådespelarprestationerna är en 4/5. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men det känns som att den hade kunnat göras så hemskt mycket bättre än vad slutresultatet visar.

Den här filmen finns faktiskt på youtube så se den om du känner för det. Gör det inte om du inte vill. Valet är ditt och jag kan inte stoppa dig. Däremot föreslår jag att du ser typ Spy Game eller Cutting Class istället för dom är mer underhållande, fast Cutting Class är bra mycket sämre.

Det här är för seriöst för att jag ska kunna skämta överhuvudtaget här nere.

Tolfte December

Det blir kort i dag, men bara för att jag inte hunnit se någon mer film. Det ordnar sig nog ändå ska du se. Nej, den här gången blir det istället reklamfilm som är på schemat.

It's not a journey

Every journey ends but we go on 

The world turns and we turn with it

 Plans disappear, dreams take over 

But wherever I go, there you are; my luck, my faith, my fortune. 

CHANEL N°5. 

Inevitable. 

...VA?!

Okej, vi går vidare helt enkelt. Hittills har Brad Pitt spelat någon form av polis i Cool World, General Manager för Oakland Athletics, spion, Härlig typ, Döden, farlig gängmedlem men den här gången spelar han sig själv...? Jag antar att han gör det. Antingen det eller så spelar han en galen människa som bara säger saker som inte går ihop som sedan visar sig vara en reklam för Chanel N°5. Han gör ett helt okej jobb men manuset han fått att jobba med är ju inte det lättaste att utföra på ett bra sätt. Eller, han gör det ju bra men reklamen i sig är så nonsens att det inte är sant.

Ja. Den här reklamen är från i år (2012) och har inte precis varit jättepopulär. Den är otroligt pretentiös, väldigt otydlig vad det är man gör reklam för, den är rätt trist och det är Brad Pitt i ett tomt rum i en halvminut som pratar likt en galen människa. Däremot har den ju fått stor uppmärksamhet så på det sättet är det ju en bra reklam. Om man sålt mer parfym än tidigare kan jag väl inte direkt svara på men reklamen i sig är ju rätt stor, om än inte speciellt gillad. Kanske för att den är rätt dålig, men ändå underhållande på något sätt. Som en paradox i reklamform. 3/5 på Pittskalan egentligen men på reklamskalan får den klart lägre betyg.

Otroligt nog finns inte den här att köpa överhuvudtagetc så du måste tyvärr se den på youtube. Däremot får du välja om du vill se den med bara Brad Pitt i en halvminut eller en väldigt konstig version där han till största del bara är en röst i bakgrunden. Den senare kan du se genom denna vackra, textbaserade, länk

The world turns and we turn with it

...Just det Pitten. Visst...

Elfte December

Jag sände radio igår så det fann tyvärr ingen tid för mig att skriva någonting på Pittkalendern då som jag tänkte. Därför uppdaterar jag både i dag och imorgon för att kompensera!

Dagens film är Tre Rysare (med originaltiteln Two-Fisted Tales) och den är intressant i det att den, precis som titel antyder, är uppdelad i tre kortfilmer. Innan varje film är det en riktigt arg man som häcklar tittaren och presenterar filmen. Han tror också att man ska ha blivit skrämd av filmerna, trots att ingen av dom alls har några skräckmoment överhuvudtaget. Han är rätt omotiverat töntig alltså. Den första filmen i denna antologi heter showdown och den utspelar sig i den amerikanska western (Twist: huvudpersonen var död halva tiden! Seriöst) och den är riktigt usel och saknar Brad Pitt så vi går vidare. Den tredje filmen heter Yellow och den hamnar om en feg soldat som avrättas. Den är helt okej och verkar vara den man lagt ner mest tid på. Det är däremot den andra filmen jag ska prata om nu och den heter King of the Road och där är Pitten äntligen med där han spelar någon form av gängmedlem och streetraceförare som utmanar en polis som tidigare var den bästa streetraceföraren men som sedan drog sig tillbaka och han nekar Brad första gången han vill tävla men sedan sätter Pitten en spindel i hans brevlåda, lyckas på något sätt lista ut att han var skyldig till mord för flera år sedan och kidnappar också hans dotter. Hur han listade ut att polisen var mordens förövare när uppenbarligen ingen annan gjort det undgår mig. De tävlar alltså men polisen lurar Brad eftersom att han redan preppat banan så att det mitt på vägen är något form av stort fordon som Brad kraschar med och dör. Men han hinner spränga sin bil innan det åtminstone men polisen flyr utan att ta någon skada alls. Det är hela filmen. Mycket poänglös.

Okej, hittills har Brad alltså spelat polis i Cool World, General Manager i Oakland Athletics, härlig mockakille, spion, Döden och nu spelar han skurk. Eller, han spelar väl streetracerförare och gängmedlem i första hand men vi säger skurk för det har han väl som aldrig spelat tidigare. Åtminstone inte före den här filmen (även den här från 1991. Inte Pittens bästa filmår, uppenbarligen). Han är allvarligt talat ganska dålig här och det känns som att han verkligen pressar fram alla sina repliker. En av dom sämsta Pittprestationerna som jag har sett.

Tre Rysare visades på TV en enda gång 1991 och var inte precis kritiskt hyllad. Alla delar av filmen delades sedan upp och blev till enskilda avsnitt av antologiserien Tales from the Crypt. Och det här är inte heller en bra film alls. Inte usel precis men det är ju egentligen bara den tredje och sista delen som är något att ha. King of the Road är väl också ganska okej antar jag men den hade ju verkligen aldrig hållit om man gjort den till långfilm istället. Och så är ju Brad en otrolig besvikelse i den men det var ju en av hans tidigaste framträdanden på film så jag kan halvförlåta honom om det inte var för det faktum att Cutting Class är äldre än den här och han var mycket bättre i den. 2/5.

Hela filmen finns faktiskt på youtube och det är nog faktiskt bara där man kan se den så är du intresserad av att se den så kör på om du är intresserad. Skippa första delen däremot för den suger verkligen. Omkring 24 minuter in börjar andra delen så börja se därifrån istället.

Åttonde December

Så här vid närmare eftertanke hade det ju varit smartare att göra Pittkalendern i kronologisk ordning men det känns ju lite sent att göra det nu så vi fortsätter vår resa genom tiden, vare sig det råkar vara framåt eller bakåt beroende på dagen.

Möt Joe Black från 1998 är dagens film och här spelar faktiskt Brad Pitt två roller (nej, det är inte som i Double Impact). Den första saknar namn så vi kallar honom helt enkelt för Pitten som är med i början av filmen som en rätt charmig typ som träffar Claire Forlani (Någon form av engelsk, inte helt identisk, Angelina Jolie-klon) och de går ihop rätt väl men direkt hon är utom synhåll blir han påkörd i världen oturligaste olycka (han undviker första bilen men träffas av den andra. När han sedan träffats flyger han i en taxi som kör förbi, stackaren) men döden tar hans kropp (som är helt oskadd!) hämta William Parish (Anthony Hopkins i rollen som en affärsman och möjligtvis ägare av en stor tidning men det förklaras som aldrig vad exakt det är för mediaföretag han har)som han spelar, som snart ska dö, och som också råkar vara Forlanis far. Som den kannibal han är vill Anthony däremot inte dö och otroligt nog så låter Pittdöden med på att låta honom leva en vecka till om han i sin tur introducerar honom till de jordsliga frestelserna. Om William däremot avslöjar att han är döden så kommer han att dö direkt, vilket kanske inte låter så svårt först men när det visar sig att Döden också ska bo hos William och vara med när han gör sina arbetssysslor försvåras det hela något. Williams familj undrar självklart vem han är och eftersom att han inte får säga att gästen är döden så kallar han honom för Joe Black istället. Ännu jobbigare blir det dock när Susan (Alltså Claire Forlani) hälsar på och stöter på Joe, som hon tror är den person, Pitten alltså, som hon mötte tidigare för hon visste ju inte att han blev påkörd, krossad, och dödad. Eftersom att Döden är helt känslokall och empatilös blir det hela ganska konstigt eftersom att hon ändå tror att han är Pitten och alla andra mest tror att han är en väldigt underlig person som är med William Parish dygnet runt och dessutom nästan kostar honom hans företag. Ju längre Joe däremot spenderar med Susan och William, desto mer börjar han känna för dem och lär sig att uppskatta världen. Synd då att han måste ta med sig Anthony Hopkins till andra sidan då. Taskig timing att börja utveckla känslor. Synd om Pitten också. Han verkade vara en väldigt bra människa men han dog väldigt tidigt in och hans kropp blev utnyttjad av döden i en vecka.

 Hittills har Braden alltså spelat Polis i en riktigt "cool" värld (FATTAR DU?! COOL! SOM I COOL WORLD!!!!), General Manager i ett Baseball-lag som ungefär 1% av den svenska befolkningen känner till, CIA-Agent/extremt torterad och nu får han spela döden, vilket alla egentligen bör vilja göra någon gång under sin livstid. Han gör ett bra jobb och underagerar något extremt, men det är ju bara för att visa det faktum att döden inte har några känslor. Han pratar däremot lite för lågt ibland vilket är lite irriterande då alla andra pratar i en normal samtalston. Annars gör han en bra prestation tycker jag men det känns inte som att han behövde arbeta jättemycket största delen av tiden. När han däremot väl visar några känslor gör han det väldigt övertygande så ja, bra gjort av Pitten. Igen.

Möt Joe Black tjänade ihop en del pengar när den släpptes och fick väldigt delad kritik. Vissa gillade den och vissa gjorde det verkligen inte. Jag däremot, jag tyckte att den var väldigt bra och det trots att den är ganska exakt tre timmar lång och det händer väldigt lite men det som är bra är så väldigt bra och jag kände aldrig att den var för lång och att jag bara ville att den skulle sluta där och då. Alla skådespelare gör ett bra jobb, musiken är bra och välplacerad och handlingen känns originell vilket den däremot inte riktigt är eftersom att det här är en pseudo-remake av Döden Tar Semester från 1934 men det är en ganska usel film så strunta i att den och gå direkt över till Joe Black. Delen där Brad Pitts Döden helt plötsligt blir Jamaican på ett sjukhus när han träffar en döende kvinna från just Jamaica är lite konstig men båda gångerna det händer är det ändå väldigt bra scener som på något sätt ändå går att ta på allvar, åtminstone efter att det gått en stund. Slutet är också fantastiskt bra, även om det kan kännas lite ologiskt men i en film där Brad Pitt är döden får man helt enkelt ta det overkliga. 4/5 och den bästa filmen för detta års Pittkalender så här långt. Inte långt bort från femman.

Filmen finns inte på youtube så få tag på den på vilket sätt du vill. Jag skvallrar inte om du laddar ner den eller köper den på Svarta Marknaden för Pittfilmer. Se den bara så blir jag glad. Efter första timmen blir den riktigt bra, första däremot kan ibland kännas lite långsam så tänk på det om du ska se den. Man kan ju faktiskt även hyra filmer över internet nuförtiden så det kanske du vill göra om du känner dig riktigt modern.

Sjätte December

Väldigt hektisk vecka för mig men ändå lägger jag lite tid på att skriva även idag. Det blir mycket Robert Redford och Flashbacks idag. Många, många Flashbacks. Och så lite Pitt också, såklart.

Dagens film är alltså Spy Game från 2001 (men utspelar sig 1991, Johnny Suedes födelseår) och även den här visar sig vara någonting helt annat än man tidigare kunnat tro. Robert Redford och Brad Pitt delar strålkastarljuset i den här filmen, men det är Redford som är huvud-huvudpersonen om man säger så. De båda spelar CIA-agenter men Pitten är Pittfängslad under hela filmen och ska avrättas av den kinesiska regeringen inom 24 timmar vid filmens början. Robert Redford spelar Nathan Muir som är inne på sin sista dag innan han ska pensioneras men denna dag har också Brad Pitt tillfångatagits när han försökte bryta ut en fånge ur ett kinesiskt fängelse. CIA vill däremot inte att han ska släppas eftersom att dom då skulle behöva komma ut med att han var en av deras och då skulle Kinas och USA:s relation bli något spänd så man väljer istället att låta honom avrättas och man kallar då in Muir för att berätta om honom (Tom Bishop heter för övrigt Pittens karaktär) eftersom att allting som dokumenterats om honom inte är helt fullständigt, detta bara för att finna någon punkt om honom så att de kan tänkas finna en motivering till varför man ska lämna honom åt döden. Härifrån blir filmen en flashback-fest och man får ta del av när Pitten var i Vietnam, rekryterades till CIA av Muir, samt några av hans uppdrag och hans personliga motivering till varför han försökte bryta ut den här fången (för han har tydligen gjort det utan CIA:s vetskap eller tillstånd). Muir försöker få ut honom, CIA tillåter det inte. Konflikt!

Då kör vi igen då. Hittills har Pitten spelat polis i tecknad värld, Oakland Athletic's GM, dryg Suede-typ och i dag är han alltså en agent som mest torteras under filmens gång, förutom i filmens otaliga flashbacks alltså. Han gör ett bra jobb här och det här är nog en av hans bästa rollprestationer i någon av hans mindre kända filmer. Mindre kända för mig alltså, Spy Game är inte precis okänd för många. Är han bättre än i Cutting Class då? Ja, det skulle jag nog vilja påstå. Det är alltid bra att ha den som måttstock när man mäter hur bra Braden presterar i sina filmer.

Spy Games drog in rätt mycket pengar och till skillnad från Cool World och Johnny Suede så tjänade man pengar på den istället för att bara dra in typ halva budgeten. Det här är en film som verkligen är helt okej. Den är inte dålig och den är inte jättebra heller. Den är bara helt okej. Lagom. Den är också precis som Johnny Suede inte vad man förväntar sig från början. Den börjar med en scen som gör att man tror att filmen ska vara någon form av Mission Impossible där Ethan Hunt spelas av Brad Pitt istället för Tom Cruise men efter att han fängslats blir det mer av ett drama där Robert Redford får förklara hela bakhistorien (seriöst, det är först vid sista halvtimmen som filmens alla flashbacks är över, men under den tiden hinner filmen utspelas i nutid i några fåtal minuter under några utspridda tillfällen) vilket väl är intressant men det är inte riktigt vad man förväntade sig. Faktum är att det är väldigt lite action i filmen överhuvudtaget och, som tur är, så reser inte Redford till Kina för att bryta ut Pitt utan använder istället sin hjärna och resurser från sitt jobb för att försöka få ut honom. Smart film, men inte jätteunderhållande. 3/5. Däremot är den ganska dåligt klippt.

Otroligt nog så finns den här filmen på youtube. Eller, så otroligt är det väl egentligen inte när storverk som Cutting Class (och en gång för alla då, är inte det världens sämsta filmtitel?) också går att se där. Den är 2:06  lång men jag skulle nog vilja påstå att den är värd tiden om du är ute efter en välgjord film. Robert Redford är jättebra i den.

Man visste ju ändå att han en dag skulle fängslas i Kina. Det var bara en tidsfråga. 

Fjärde December

Det fanns inte många filmer att välja om i dag om man säger så. Därför blir det skor, hår och en handling som skulle göra David Lynch stolt. Jag måste förklara nästan hela handlingen eftersom att den är så konstig så ursäkta för den långa summeringen.

Låt oss gå tillbaka i tiden till året i Snåmens tecken, 1991, i så finner vi filmen Johnny Suede med Brad Pitt i rollen som just Johnny Suede, en härlig kille som har allt (en pompadour i världsklass, kläderna, stilen, band) förutom det perfekta paret skor. En kväll däremot faller ett par mockaskor ner från himlen (du vet, suede) och som den förnuftiga och perfekta människa han är så bestämmer sig Johnny för att ta dom själv och tänk, skorna är helt perfekta! Sedan träffar han en tjej som är ihop med en fotograf som slår henne, och sedan lämnar hon Johnny för att han skämtar om fotografen. Det här är alltså någon form av komedi. Sedan är han deprimerad, drömmer lite, ser en ödla i sitt rum och säger till en småpervers dvärgcowboy(...va?) som skräms och faller ner för ett par trappor. Då träffar han istället nästa tjej som är något mer normal men just i den scenen klär sig som om hon var utklädd till en fågelskrämma vilket inte går ihop eftersom att hon klär sig helt normal genom resten av filmen. Sedan repar han med sitt band (där Samuel L. Jackson spelar kontrabas! Han dör inte för den som undrar) som sedan bryter upp eftersom att Johnny blivit hustlad av Nick Storm och aldrig får spela in någon skiva som han blivit lovad. Han hinner äta någonting dåligt på den här tiden också och nästa scen och när han vaknar upp så är han hos tjejen som var med fotografen. Fotografen berättar för Johnny att hon fortfarande älskar hononm (hon älskar Johnny alltså) men när han går in till henne så är Dvärgcowboyen där och knivhugger honom, typ. Fast det är en antenn han hugger med så... ja. Det här är dock bara en dröm. Då blir han deprimerad, går in till en okänd kvinna och äter hos henne, ligger med henne (som Brad Pitt som bekant gör i dessa konstiga 90 tals-filmer. Den här är dock inte tecknad) och går tillbaka till sin nuvarande flickvän (hon som han träffade vid tunnelbanan där dvärgcowboyen var alltså) och berättar för henne. Hon blir såklart arg och slänger ut honom (och skorna som hamnar på ett biltak vars bil sedan kör iväg innan Johnny hinner hämta dom) och där är filmen slut. Berättarrösten berättar att man själv får bestämma hur det slutar för paret.

Hittills har Pitten alltså bara spelat polis i Tecknad Värld och Oakland Atletics General Manager. I dag är han en härlig kille med sinne för musik och världens frisyr som tror att skor ger honom lycka men, chockerande nog, egentligen verkar det vara tvärtom. Pitten är väl helt okej i sin roll som Johnny Suede men filmen är så konstig att det mer är det jag tänker på och inte hur han sköter sig men han är väl helt stabil antar jag. Bättre än i Cool World. Kanske inte riktigt lika bra som i hans magnum opus Cutting Class däremot. Men han var ju ung och dum här (27, otroligt nog) så jag förlåter honom. Ingen oscarsinsats om man säger så. Men han sjunger faktiskt på riktigt i filmen! Soundtracket däremot är rätt kasst.

Johnny Suede hade en viss budget och den drog in ett visst antal pengar, en hel del mindre än budgeten i varje fall. Det här är helt okej med mig för det är verkligen inte någon bra film men en oväntat förvirrande sådan. Jag gick inte med förväntan att det skulle vara en ganska lättsam romantisk komedi av något slag och till viss del är den väl också det men till största del är det mest surrealistiska scener där man inte vet om det är dröm eller verklighet. Filmen tänjer på gränserna kan man säga och det är så otroligt att det är så. Jag var så chockerad. Slutet är rätt slött också, i det att man får välja själv. Samuel L. Jackson i rollen som B-Bop däremot är lite kul, bara för är det är han. Nä alltså, filmen går egentligen inte att förklara. Som en lättsam Lynch. Helt sjukt.

Ja, det finns faktiskt en scen i filmen där ett fönster exploderar helt utan anledning och det nämns aldrig av någon under hela filmens gång.

Andra December

Det kommer från och med idag antagligen bara att komma ett inlägg varannan dag eftersom att jag inte riktigt har tid med en per dag, och dessutom måste jag se några fler Pittfilmer så att jag faktiskt kan få ihop till en hel Pittkalender även i år. Det blir inte varje dag i varje fall, åtminstone inte på regelbunden basis.

Idag är det en film där Pitten äntligen får vara huvudperson igen och filmen är förra årets (2011) Moneyball. Filmen är baserad på en sann historia (men mer exakt på en bok som i sin tur är baserad på en sann historia) om baseballaget Oakland Athletics och dess General Manager Billy Beane (Här spelad av Brad Pitt) som försöker göra ett kompetent lag men som på grund av lagets halvtaskiga ekonomi inte kan mäta sig med andra lag sett till stjärnspelare så med hjälp av den unga ekonomen Peter Brand (Jonah Hill, konstigt nog) scoutar han spelare med hög OBP (On-Base Percentage. Baseballstatistik-grej) men som toppscouterna har nekat på grund av olika anledningar. Resten påminner mycket om en amerikansk sportfilm i det att laget är underdogs och är förfärligt usla vilket i sin tur leder till att Beane får stor kritik över hur han hanterar sitt lag sedan börjar A's jobba ihop sig och tack vare ett bra kollektiv blir dom ett av ligans bästa lag. Billy själv vågar däremot inte gå på någon av sina matcher eftersom att han är rädd att succén ska ta slut. Hur ska det då gå när han väl går på en efter att hans dotter bett honom att göra det? Jag vet självklart men du får själv se filmen för att få se. Slutet är väldigt oamerikansk sportfilm för övrigt. Inte bara lycka, men så är det väl när man ska göra det verklighetstroget.

Ny Pitt-counter! Okej, hittills har Brad spelat polis i tecknad värld och idag spelar han alltså Billy Beane, Oakland Athletic's GM och han gör en väldigt bra rollprestation i min mening. Subtil men ändå stark. Hans närvaro känns av i varje scen liksom, men så är han också med i ungefär varje sådan också. Han blev ju också nominerad till en oscar för bästa manliga huvudroll för just den här rollen så någonting måste han ju ha gjort rätt. En av de bästa Pittrollerna i min mening men han var bättre i Se7en, Fight Club och möjligtvis De 12 Apornas Armé. Mycket bättre än i Cool World däremot för där gjorde han en av sina sämsta prestationer i modern tid.

Moneyball drog in in något över dubbelt så mycket som sin budget bara på biobiljetter och blev också kritiskt hyllad när den släpptes. Det intressanta med filmen är att den till största del utspelar sig under möten mellan Billy Beane och spelare, klubbägare mm och handlar dessutom om Baseball, en sport som bara amerikaner kan uppskatta. Trots detta är det faktiskt en riktigt bra film i min mening och en av förra årets bästa, för att inte tala om en av Pittens bästa filmer. En ganska stabil 4/5 men ska man jämföra med andra filmer som mest fokuserar på jobbmöten är den 5/5. Du bör se den alltså. Frågan är inte om det faktiskt var förra årets bästa...

Moneyball är både lite för ny, A och bra för att finnas på youtube (de riktlinjerna stämmer inte riktigt in på youtube-filmer längre som de gjorde förra året men den finns ändå inte att se där) så jag föreslår att du köper eller hyr den. Jag har hört att vissa människor laddar ner illegalt också men jag litar på att ni har mer moral i kroppen än så. Jag kan inte ens tänka mig att någonsin göra så själv. Fy alltså. Lagen ska inte brytas. Håll tillgodo med den här trailern istället, den är faktiskt ganska bra.

HD! ÄNTLIGEN! 

Eller: Jonah Hill passar inte riktigt in i den här filmen.

Första December

Nytt år (låtsas om att jag inte skrivit någonting sedan förra december), ny härlig bakgrund och det där juligt vinröda färgtemat. Pittkalendern är alltså tillbaka för att fylla din jul med extra mycket Pittstämning och jag måste nog säga att detta års upplaga antagligen kommer att slå förra i ren kvalitet även om de absolut största Pittfilmerna redan har skrivits om, fast det faktiskt finns en film som jag måste skriva om igen i år för att göra den rättvisa. Men låt oss inte dra ut på det hela, dags för Pittkalendern att börja igen! Pitt.

Vår första film för det här året är Cool World från 1992. Filmen handlar om Brad Pitt, i rollen som den ångestladdade Frank Harris, som åker motorcykel med sin mamma(...?). Hon dödas när de är med i en olycka på vägen och direkt ambulansen kört bort med henne teleporteras han iväg av en animerad doktor(...?) till den tecknade världen Cool World som tydligen skapats av serietecknaren Jack Deebs (Gabriel Byrne) och som på något sätt har fått liv(...?) i sin egna dimension(...?) men som egentligen fanns långt innan han tecknade den(...?). Efter det här ändras Pittens beteende helt och han blir någon form av polis i Cool World(...?) utan någon form av karaktärsutveckling överhuvudtaget så han går från självmordsbenägen i en scen till hård polis i den andra där han måste stoppa Holli Would (Kim Basinger. Och "HAHA ORDVITS") som vill komma till den riktiga världen och bli riktig människa(...?) men av någon anledning så gör det att Cool World och riktiga världen blandas ihop till ett enda helvete(...?) och det får inte hända! Egentligen är det Jack Deebs som är protagonisten och Frank Harris som är deutagonisten, precis som i Fight Club så det blir bara ännu värre där då Brad Pitt själv faktiskt inte är med speciellt mycket förrän mot slutet och då är han bara värdelös och dör medan Gabriel Byrne räddar dagen (trots att han sög totalt hela filmen igenom och var orsaken till att Holli Would kom till vår värld från första början) men filmen blir som sämst på slutet när man så sjukt forcerat förklarar att, eftersom Holli fortfarande var en doodle (en tecknad figur från Cool Word) när hon dödade Brad Pitt (vilket är en överdrift för han har sig själv att skylla till stor del) så kommer han att återupplivas som en sådan själv eftersom att det alltid händer när en doodle dödar en noid (människor)(...?) och då får han leva där (en viktig del av filmen är att han inte fick ha sex med sin flickvän i Cool World eftersom att han var riktig människa och då skulle hon också bli det. Herregud vad konstigt det här är) med sin flickvän och han är så glad för det eftersom att det inte finns någonting för honom i riktiga världen ändå. HANS TECKNADE FLICKVÄN!

Vi säger det här en allra sista gång innan jag startar om min Pittroll-counter från noll. Hittills har Pitten spelat High School-elev/misstänkt mördare, irländsk boxare, mördare och super-white trash, Polis, bakåtåldrandes, tjuv, personlig tränare och filmens enda behållning, österrikisk bergsklättare, vampyr, galen spindelätare och djurrätsaktivist, den där gimpen från Pulp Fiction i en alldeles egen film och nu får han spela rollen han inte precis föddes för: polis (eller detektiv, typ) i en helt tecknad värld. Det här är verkligen inte den hans bäst rollprestation och han spelar över på tok för mycket men samtidigt så får man ju också tänka på vilket skitmanus han hade att jobba med från första början. Det är ändå den sämsta Pittprestationen jag har varit med om hittills och jag har ändå varit med om ganska många genom åren. Det finns som ingenting till karaktären heller. Han är deprimerad, råbarkad och gillar 2D-tjejer. Mer än så kan man inte riktigt säga om honom. Han ser riktigt korkad ut som tecknad och filmen hade varit bättre om man bara låtit honom dö på slutet och inte låtit han och hans flickvän leva ut sina erotiska tecknade drömmar i Cool World (som för övrigt måste vara helvetet i tecknad form så varför man vill bo där förstår jag inte riktigt). Han måste ju dessutom agera mot tecknade figurer som inte finns på scen på riktigt, och som inte heller ser jättebra ut tillsammans med de riktiga människorna.

Cool World tjänade in ungefär hälften av sin budget och fick rätt usel kritik vilket ju såklart är rimligt eftersom att handlingen är dum, kulisserna som ska föreställa någonting ur en serievärld rätt uppenbart inte är tecknade och ser alla jättefalska ut, det tecknade blandas inte in speciellt bra med det verkliga och scenen där en bil blir tecknad är så fult gjord att jag dör. Och så är den ju helt orimlig på alla sätt och vis också. Man lät dessutom Brad Pitt vara filmens stora namn och det är han som är på affischerna trots att Gabriel Byrne egentligen spelar huvudrollen och han är typ världens sämsta huvudperson (hans roll alltså, Byrne själv är helt okej och en bra skådespelare egentligen) som är orsaken till alla filmens problem (Holli Woulds väg till riktiga världen, att den här filmen finns o s v). Oduglig är bara förnamnet. 1/5 men ändå bättre än Dark Side of the Sun som ju är garbage (med franskt uttal för lite mer klass).

 Den här filmen finns inte på youtube av någon anledning, trots att filmen är skit och i vanliga fall brukar jag visa en trailer när det är så men den här gången tänker jag faktiskt visa ett klipp som faktiskt visar hur konstig den här filmen är, och hur värdelös Jack Deebs är. OCH HUR HET SOM HELST!!!!!!!...scenen alltså, inte Gabriel Byrne. Vill du förresten se lite Pittaction kan du göra det här

Nä jag skojar bara såklart. Jag gillar inte 2D-tjejer som Jack Deebs. Det här är bara dumt.