Filmen jag pratar om idag är alltså Där Floden Flyter Fram (men originaltiteln A River Runs Through It låter mycket bättre) som är baserad på en halvt självbiografisk bok av Norman Maclean skriven 1976. Filmen handlar om just Maclean som bor i Missoula vid Klippiga Bergens fot och årtiondet är 1920-talet. Craig Scheffer spelar Norman själv och är protagonisten medan Brad Pitt spelar hans något vildare bror Paul Maclean. Deras far är Pastor Maclean som lär sina söner Norman och Paul livets mening, men framförallt konsten att flugfiska vilket just Paul snabbt blir fantastiskt bra på och det blir hans stora passion i livet. Med åren utvecklas de båda pojkarna åt helt olika håll. Norman ägnar sig åt studierna och drömmer om att bli lärare, och väntar också på svar från diverse skolor under nästan hela filmen men när han väl accepteras har han funnit kärleken i form av Jessie Burns och tvekar på om han ska åka eftersom att han skulle behöva lämna henne om så var fallet. Paul gör istället revolt mot familjens livsstil och är sällan närvarande när hela familjen för en gångs skull är samlad och studerade i sin hemstad till skillnad från Norman och blev sedan journalist och blir därmed också något av en lokalkändis men han hamnar ofta i slagsmål och har stora spelskulder som inte familjen helt känner till och Fader Maclean (han har seriöst inget förnamn i filmen) har svårt att vara stolt över någon av sönerna egentligen men visar uppenbar favorisering gentemot Norman som mer har följt den väg han hoppats medan Paul fortfarande söker efter den där perfekta fisken innan han med gott samvete kan lämna Missoula. Det enda de tre fortfarande har gemensamt även när alla är vuxna är flugfisket och floden de älskar lika högt, för där flyter floden fram, eller något åt det hållet. En kul grej för övrigt är att flugfisket ökade avsevärt efter att den här filmen släppts, för att visserligen några år senare sjunka ner till samma nivå som innan, men ändå. Ingen annan film lär jag ju ha påverkat flugfiske typ någonsin.
Okej, det är nu det börjar bli lite svårt att minnas exakt vilka roller Pitt Bradley har haft men jag klarade mig ju förra året så jag lär klara mig även i år. Hittills har Pitten spelat den där killen från Cool World, General Manager för Oakland Athletics, Johnny Suede/Samuel L. Jacksons kompis, Spion/torterad, Döden, Billy i Tre Rysare, sig själv i en, alternativ, väldigt pretentiös verklighet, avskummet Billy Canton, Jesse James som blev mördad av ynkryggen Robert Ford och nu spelar han alltså Paul Maclean, Norman Macleans yngre bror och han är som vanligt bra här. Det börjar kännas tjatigt att säga så för han är ju i stort sett alltid bra, förutom i några få även i övrigt riktigt dåliga filmer. Han är kanske inte med i den i varje scen men han är definitivt deuteragonisten (den andra huvudpersonen, obviously) i filmen och är bra i varje scen han är med i. Karaktären känns ibland lite omotiverat hyper eller så kommer han in från ingenstans i scener men det är väl inte direkt Brad Pitts fel. Bra prestation alltså och det var mycket tack vare den som gjorde att Brad Pitt slungades in i riktigt kändisskap och han var antagligen den mest hyllade delen av filmen. Men han är inte lika bra som i Cutting Class, såklart.
Där Floden Flyter Fram tjänade ihop ungefär hela budgeten för Mordet på Jesse James, plus alla pengar som den drog in så jag anar att den här var något framgångsrik ändå. Kritikerna gillade den också men inte så mycket att den var värd några stora priser direkt. Jag personligen gillar den här filmen. Den är fin liksom men första tio minuterna där Paul och Norman är barn (där Joseph Gordon-Levitt spelar unga Norman, intressant nog) är rätt trist och gör inte resten av filmen rättvisa. Visserligen handlar som inte resten av filmen om någonting alls riktigt utan man får som mest följa med i familjen Macleans liv vilket ändå är bra, och slutet gillar jag också även om det är väldigt sentimentalt och inte alls nyskapande men just det här slutet hör till mina favorittyper av slut. Filmen hade kunnat vara hur dålig som helst och jag skulle ändå ge den lite plus bara för slutet men som tur är så är resten av filmen också bra och alla skådespelarna utför sina roller på ett värdigt sätt och det är fin scenografi. 4/5 men en ganska svag sådan. Det är slutet som puttar upp den till fyran.
Jag ska medge att jag var ganska besviken över att den här filmen inte fanns på youtube eftersom att det är ännu en av alla 1000 filmer Brad Pitt medverkade i under början av 1990-talet och den är inte heller superkänd men den finns alltså inte så du får helt enkelt... få tag på den på valfritt sätt. Jag kommer inte att skvallra om du laddar ner, jag lovar. Däremot är det ju alltid bäst att stödja Pitt Foundation och köpa filmerna istället.
Fast jag ljuger nu. Den finns visst på youtube fast bara del 1, 2 och 7 så... ja.
Flugfiske har aldrig varit så... hett? Nja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar