Dagens film är från 1997 och brukar oftast bland det svenska folket kallas En Fiende Ibland Oss vilket är ganska rimligt eftersom att det är filmens titel (Devil's Own på engelska). Denna 90 tals-film handlar att IRA-terroristen Frankie McGuire (Brad Pitt som irländsk våldsam typ, igen) flyr undan rättvisan med hjälp av högt uppsatta vänner i USA. Han flyr till New York, där han under namnet Rory Devaney blir inneboende hos polisen Tom O'Meara (Harrison Ford) och hans familj. Allt är frid och fröjd tills Rory börjar rusta för nya terrorattacker och ett skepp för att åka tillbaka till Irland och hamnar i trubbel med Billy Burke (Treat Williams) som Frankie ska köpa vapen av eftersom att en av Billys IRA-vänner blivit dödad och han inte vill åka tillbaka till Irland direkt och därför inte tänker köpa vapnen inom de veckor han fick. Samtidigt börjar Tom misstänka att allt inte står rätt till med sin mystiska hyresgäst och undersöker deras källare där "Rory" bor och hittar pengarna som Frankie gömde undan (som han för övrigt fick av sin högt uppsatta vän, en amerikansk domare som sympatiserar med IRA) och ställer Frankie/Rory till svars när han kommer tillbaka för att hämta pengarna efter att Billy Burke hotat att döda hans vän Sean men det får han självklart inte och därifrån ändrar filmen riktning något och Tom måste jaga efter Frankie så att han inte kan döda fler människor, men också arrestera honom innan brittiska SAS (Special Air Service) själva tar kål på honom. Intrig!
Vi är på 21 December och det betyder att Braden hunnit spela Polis i Cool World (där han dör, men sedan kommer tillbaka, General Manager för Oakland Athletics, Johnny Suede (där han dör i en dröm), Spion med personlig agenda, Döden och en okänd typ (som dör, men sedan kommer tillbaka), Gängmedlem och Street Racer (där han dör. Igen), Sig själv i en damreklam, Billy Canton som inte var för ung för att dö (och han skulle avrättas men så blev alltså inte fallet), Jesse James (som mördas av ynkryggen Robert Ford), Norman Macleans bror Paul Maclean och nu spelar han alltså IRA-terroristen Franke McGuire som flyttar ihop med Harrison Ford och skapar en sitcom där en brottsling och en polis bor under samma tak. Han är helt okej antar jag. Grejen med den här sena 90-talsupplagan av Brad Pitt är att han nästan alltid skådespelar på ett annat sätt i varje film men är också alltid bra vilket är rätt otroligt. Det enda problemet är att han har den där sjukt fula 90 tals-frisyren också i nästan varje film (han hade den inte 1995 i och med Se7en men annars typ i alla filmer). Men jo, han är väldigt bra i den här filmen också men ännu en gång känns hans karaktär lite småkonstig och som två helt olika personer beroende på vilken del av filmen man ser men det är ju som sagt inte riktigt Pittens fel så han är godkänd. Inte en prestation man kommer att minnas om hundra år som en extra bra precis men han får jobbet gjort, som alltid.
En Fiende Ibland Oss hade inte någon superhög budget och den tjänade ihop ganska mycket pengar. Räkna ut själv hur mycket det var bara genom att gå utifrån vad jag beskrivit. Det här är en film som fungerar mycket som 12 Apornas Armé i det att den som bara går förbi. Den är väl rätt bra när man ser den (en trea, ganska stabilt) men efteråt har jag som rätt svårt att alls lyckas summera den här. Den är som ingenting, men ändå bra på samma sätt. 3/5 ändå och jag är varken positivt eller negativt överraskad om jag ska vara helt ärlig. Harrison Ford är däremot faktiskt väldigt bra i den, precis som Pitten.
Filmen finns tyvärr inte på youtube (har någon film förutom Spy Game egentligen gjort det så här långt?) så håll tillgodo med trailern här nedan istället, eller se filmens kill count om det känns bättre för det finns också en sådan på tuben. Vill du se hela vet du ju hur du gör; laddar inte ner den.
När jag tänker efter går faktiskt inte den engelska titeln alls ihop.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar