Kommer du ihåg varje gång du besökte en äldre släkting, låt
oss säga farfar, som alltid, hur trevlig kvällen än var förr eller senare
skulle dra fram diabilderna. Ja, självklart känner du igen det här. Bilderna
var alltid desamma och berättade samma historia. Alltid skulle han blivit
kontaktad av franska forskare från framtiden för att stoppa en världskatastrof
bara för att i slutändan minnas hur han som barn såg sig själv dö. Alltid
precis samma historia. Det kanske är kul första gången men seriöst, hur
underhållande är det efter tio gånger egentligen? Nej just det, inte så. Nu när
jag är äldre kan jag känna att det bara är en seriös stämningsdödare. Vi
fattar, du räddade världen.
Av någon anledning var det en galen människa som valde att
göra film på det här. Chris Marker var denna man och filmen var La Jetée
(Terrassen), en kortfilm från 1962. Den är till och med berättad i stillbilder,
precis som vi minns det! Nu kan ju någon vara lite dryg och påstå att all film
bara är en samling stillbilder som skapar en illusion av rörelse, men det här
är inte ens en illusion. Det här är bara total stillnad till en torr, fransk
berättarröst. Just det franska minns jag inte riktigt från min farfar, men
annars är det precis likadant.
Varför pratar jag alls om denna film som gjordes ett helt år
innan Pittson föddes? Jo, för att jag kan, men också för att den inspirerade
dagens film: Terry Gilliams De 12 Apornas
Armé.
Jag hatar Terry Gilliam. Alltså helt ärligt, jag hatar
honom. Eller nä, jag vet ju inte hur han är som person men jag gillar verkligen
inte hans filmer. Brazil är överskattat skräp, Holy Grail en skam till komedi
och The Imaginarium of Doctor Parnassus bara en konstig röra av kända skådespelare
i samma roll. Dock ska det sägas redan nu att De 12 Apornas Armé (12 Monkeys)
antagligen är hans bästa film, men inte ens den är speciellt bra egentligen.
Jag bygger verkligen upp förväntningar nu, eller hur?
Någonting jag gillar i filmer är utseendet på dem, och den här, precis som ungefär alla andra Gilliam-filmer, är fruktansvärt ful. Det hade inte spelat någon roll om berättelse och intrig varit de bästa någonsin, vilket de ändå inte är, för hans oerhört fula stil är så extremt avtändande att jag inte ens vet vad som är natt och dag längre. Kameraarbetet är fruktansvärt, allting känns aningen överexponerat och framförallt, FRAMFÖRALLT, är hela världen så himla skitig; både den postapokalyptiska samt 90-talet. Det ska dock sägas att skådespeleriet är top notch och även om jag irriterar mig något på nästan alla karaktärer så är de rätt intressanta och ovanliga. Men hur förhåller sig De 12 Apornas Armé till sin inspirationskälla La Jetée då? Tja, först och främst bör det ju nämnas att de har samma handling, bara att 12 Apor är mycket längre och kanske lägger in lite för många plot points i en film som på 28 minuter redan hade kanske en för mycket. Jag har nu sett båda filmerna back to back och ärligt talat föredrar jag långfilmen framför den korta franska, men det är väldigt jämnt mellan dem. Det finns bara mer charm i 12 Apornas Armé än den ytterst sterila La Jetée. Bruce Willis spelar dessutom huvudrollen i 12 Apor, vilket är nog oväntat och absurt för den här typen av film för att jag ska föredra den.
"MEN WHAT ABOUT PITT?!" kanske du frågar nu? Tro't eller ej, men Lord Pitt vann faktiskt sitt enda stora pris som skådespelare för den här rollen, nämligen en Golden Globe. Man kan säga mycket om statusen på det priset men det är ändå ingenting som vem som helst bara kan ta hem. Det var inte heller oförtjänt, för här är han verkligen fantastisk. Jag vill minnas att jag inte var jätteimponerad av hans insats när jag såg den här filmen 2011 men nu, tre år senare blev jag rätt blown away av hur himla bra han var som galen djurrättsaktivist. Ofta brukar han skådespela bra men rätt förutsägbart en här spelar han verkligen någonting helt olikt någon annan roll han någonsin haft och att göra det så sjukt imponerande han gör, tja, det är verkligen värt högsta beröm. Han nominerades faktiskt till en Oscar för bästa manliga biroll också, men den vann Kevin Spacey för The Usual Suspects.
***
Trots att jag egentligen inte haft jättemycket trevligt att säga om den avskyr jag verkligen inte De 12 Apornas Armé, men jag kan inte säga att jag direkt bryr mig om någonting som händer i den heller. Det är en film som går rätt obemärkt förbi och, utöver att den är horribelt ful, är den faktiskt helt okej. Den har en röd tråd som den håller genom hela filmen, är faktiskt välklippt och även om jag gärna skulle se mer osäkerhet i om Bruce Willis faktiskt var galen eller inte så är den fullt fungerande underhållning för stunden. Helt oprovocerande och faktiskt ganska rolig på sina ställen. 3/5 får den i slutändan för inte fan tänker jag ge mer än så. 208 på IMDB:s top 250. Det visar verkligen på VILKA IDIOTER DET FINNS DÄR UTE OCH HUR MYCKET SMARTARE JAG ÄR ÄN MASSAN. Eller, hm, alla har väl rätt till sin egen åsikt antar jag.
Här är inlägget från 2011 förresten. Det var nog lite hårdare.
Ingen trailer idag, bara fantastiskt skådespeleri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar