Tionde December - Se7en

Nu börjar vi snacka alltså. Vi har gått och stampat i många rätt mediokra filmer plus några bättre under hela Pittkalendern men nu, tio dagar senare, når vi äntligen ett sant mästerverk. Det finns filmer, och så finns det Se7en. Det här mästerverket från 1995 var David Finchers andra film men eftersom att den första, Alien 3, var rätt halvkass kan vi ju låtsas att det här var hans debut istället.  

Se7en är inte en film som egentligen gör något nytt av någonting men ändå är den en av mina absoluta favoritfilmer (en bra dag är den till och med favoriten). Varför är den det, kanske du undrar? Hur kan jag som sett så mycket film älska någonting så gjort? Tja, först och främst måste ju inte en fantastisk film vara någonting helt nytt. Den kan också vara som Se7en som tar någonting gammalt och gör det mycket bättre. För jag menar, nog har vi alla sett en film där två poliser, en äldre som snart ska sluta och en yngre som är lite för ivrig för sitt eget bästa, ska lösa något olösbart brott där det ena mordet är brutalare än det andra och trots att filmen bygger upp för något annat visar sig mördaren vara en relativt vanlig person. Se7en är allt det här, men ändå så mycket mer.

Atmosfär och stämning i filmen helt fantastisk. Allting är så snyggt, så mörkt, så regnigt. Seriöst, det regnar i nästan varenda scen som utspelar sig utomhus. För vissa filmer skulle det här inte alls fungera (de flesta filmer skulle aldrig kunna vara så här bottenlöst fria från någon form av glädje) men i Se7ens fall fungerar det eftersom att hela världen avspeglar karaktärernas inre. Det finns ingen direkt hjälte här. Visst finns det bättre och sämre människor, men alla har sina brister. Det här hade aldrig någonsin kunna fungera om inte skådespeleriet var så väldigt bra som det är. Alla från den åldrande Somerset (Morgan Freeman) till Gwyneth Paltrows karaktär är alla så bra, och det hjälps såklart av att de är välskrivna. Hur bra är Pitten här då? Han är väl bra, antar jag. Ärligt talat är han inte höjdpunkten av Se7en (för det är nog scenografin) men han gör sitt jobb dugligt och skämmer aldrig ut sig. En stabil insats som jag inte direkt kan säga mycket mer om. Minst lika bra som i Höstlegender, dock, så varför blev han så hyllad för den när han är minst lika bra i jättemånga andra filmer men inte fick någon Golden Globe-nominering alls? Jag fattar det verkligen inte. Klart det har en del att göra med konkurrensen det året, men ändå.

Jag önskar att jag kunde ge Se7en en del hård, svidande kritik så att det inte bara blir en massa hyllningar men jag kan som komma på väldigt lite. Det enda riktiga klagomålet jag har är att den går lite för fort mot slutet och hade tjänat på att vara kanske tjugo-trettio minuter längre vilket ändå säger en del om hur bra filmen är. Filmen är trots allt redan som den är över två timmar men jag skulle gärna se ännu mer av den.

Lägger man ihop allt det jag har sagt får man vad som brukar kallas en 5/5. Se7en är snudd på perfekt och slutet är bland det bästa som finns filmat. Skådespelarna är bra, dialogen är ännu bättre och stämningen runt omkring är helt djävla amazing. Det finns dock ett klagomål till: vilken dum människa valde att döpa filmen till Se7en? Seven hade fungerat utmärkt men nu ser det istället ut som att den heter Seten, och det är ju typ sjukt dumt. Ja, antingen det eller Sesevenen. Trots detta titelhjärnsläpp är den dock 5/5 alltså. 100% superfilm. Se den om du inte sett den, och har du sett den så se den igen.

Jag "skrev" för övrigt om Se7en redan 2011, och tja, här är det inlägget.

Baserat på min djupa Youtube research för en trailer är Se7en inte bara en dum filmtitel, det är också en sydkoreansk sångare.