Jag antar väl att vi för många nått höjdpunkten av Pittkalendern nu. Seriöst, vem har i dagens samhälle inte sett Fight Club än, och finns det någon som faktiskt ogillar den? Med tanke på hur många människor det finns i världen är nog svaret "JA!" på båda frågorna, men åtminstone de ogillande lär vara i en kraftig minoritet. Precis som Se7en är Fight Club regisserad av David Fincher (som bevisligen visste vad han gjorde med sina Pittfilmer) och släpptes 1999. Vad som kan verka lite otroligt idag är att den faktiskt floppade rejält och inte ens fick jättebra kritik på den tiden. Idag är den såklart superhyllad och kult så det förslår men den hade det sannerligen tungt för 15 år sedan. Fight Club är faktiskt baserad på en bok, men den har nog ingen läst utöver Fincher, så jag kan inte direkt säga vilken som är bättre eller sämre.
Vad kan jag ens säga om Fight Club som inte redan har sagts? Handlingen går inte ihop överhuvudtaget om man tänker efter men slutet är ju lika oväntat som häftigt ändå. Det kanske verkar underligt att jag börjar med att skriva om ett slut men det kan ju inte finnas många filmer med kändare slut än denna. Det är ju liksom en twist på Sjätte Sinnets nivå, men som tur är håller Fight Club en fruktansvärt mycket högre kvalitet genom hela filmen. Utöver slutet vet jag inte riktigt vad som egentligen gör Fight Club så bra. Den är inte ens speciellt snyggt gjord, men det är väl att den känns så unik. Eller alltså, jag kan inte minnas att jag sett något som riktigt påminner om den. Liknelser till klassiska Mick Jagger-filmen Performance har dragits, men jag känner inte riktigt att jag kan hålla med om det överhuvudtaget. Samtidigt behöver ju inte unikt heller automatiskt innebära bra. Jag har då aldrig sett någon film som liknar Den Evige Juden, men även utöver det förkastliga temat är den ju bara rent utsagt dålig.
Det är väl antagligen helheten som gör Fight Club så bra. Den har liksom inga svagheter alls. Visst, själva twisten gör att filmen inte riktigt går ihop men resten är så bra att jag inte riktigt tänker på det när jag ser den. Fight Club är brutal, både i sitt våld och sin kritik mot ungefär allt på ett sätt man ungefär aldrig får se i amerikansk film. Nu ska jag säga att jag inte är en av de som hatar Hollywood-film men det är ändå kul med vissa filmer som vågar sticka ut lite mer, vilket Fight Club gör. Jag gillar också hur ogenerat ful den är utan att det överhuvudtaget förstör någonting. Det är inte så äckligt fult som en Terry Gilliam-film utan bara rätt skitigt liksom vilket passar perfekt för filmens stämning och atmosfär. Dessutom innehåller den ju kanske en av filmhistoriens mest kända karaktärer: Brad Pitts egna Tyler Durden. Här har vi en intressant karaktär mästerligt framförd av Pitten, och mer än så finns väl inte att säga egentligen. Det finns så många superlativ att använda för både filmen som Pitten men jag tror att jag avstår, för ärligt talat ska jag ju egentligen inte prata om den alls. Men en sista sak: det här säger jag aldrig om film men Fight Club är sjukt bra klippt.
Vad ska jag ens säga mer överhuvudtaget? Fight Club är en fantastisk film som, trots sin extremt höga tiondeplacering på IMDB:s top 250 faktiskt i mina ögon inte är ett dugg överskattad. Det är en av få filmer jag kan se om och om igen utan att någonsin tröttna och en av de bästa filmerna som någonsin gjorts. 5/5, och det är inte ens någon fråga om saken.
Jag skrev för övrigt om Fight Club redan på julafton 2011, så här är det inlägget!
Tyler Durden: 90-talets mode personifierad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar