HÖSTLEGENDER! Eh, jag menar, Höstlegender. Det här är en film som tror att det är en mastodontfilm men som inte riktigt övertygar någon. Visst är den storslagen, men inte nog storslagen. Visst är den lång, men verkligen inte nog lång. Jag menar, när jag tänker 90-tal så tänker jag mastodont och den här är inte ens nära att nå upp till kungarna där. Någon Dansar med Vargar är den inte. Vad Höstlegender däremot är, är (otroligt nog) ännu en film med Brad Pitt från 1994 som nominerades till en Oscar för bästa scenografi.
Höstlegender är en av många 90-tals filmer som verkligen slungade in Brad Pitt i sexsymbolsriket. Är det berättigat? Tja, med tanke på att Arnold Schwarzenegger, Sylvester Stallone, Bruce Willis och Tom Hanks hörde till de största manliga stjärnorna på under årtiondet var det väl inte direkt någon vidare konkurrens om man nu ska vara sån. Men det är ju inte direkt hans snyggaste stund på film, om jag ska vara helt ärlig. Jag vet inte exakt var han ser bäst ut för han det gör han ju som alltid. Åhhhhh. Kanske Meet Joe Black? Fast nä, han kanske är snyggast här ändå. Jaja, det här har ingenting med dagens film att göra.
Denna dagens film är inte jättebra, men den är inte heller jättedålig. Faktum är att den är mer bra än dålig, men den är inte direkt som True Romance eller En Vampyrs Bekännelse. Den innehåller en hel del dödsfall och dessutom massor av romanser med samma kvinna. Jag skulle också vilja påstå att absolut alla karaktärer är väldigt osympatiska utöver Anthony Hopkins pappakaraktär. Han får dock en stroke senare i filmen (och nu har jag visserligen sällan en stroke men känns det inte lite parodi när han försöker skådespela att han har det) och då får han som lite svårt att hålla de osympatiska sönerna i schack. Samtidigt håller en ny värld på att byggas upp runt dem och snart är frågan om denna nya värld verkligen är gjord för dem? Ja, och så finns det gangsters och ett första världskrig också. Bra skådespeleri finns det också, men inte från alla. Ibland är det mycket bra (som från Hopkins och Lillpitten) och ibland bra mycket sämre. Scenografin ska ha att den är väldigt fin, och det finns en del fin musik också.
Pittson nominerades till sin första Golden Globe för sin roll i den här filmen och förtjänade han den? Tja, det gjorde han väl. Alltså, missförstå mig inte nu, han är bra här men inte ens 1994 var det hans bästa roll. Klart han förtjänar nomineringen, men det fanns tidigare roller som förtjänade den ännu mer, som Earle i Kalifornia eller Paul i Där Floden Flyter Fram. Dock är det här en väldigt, väldigt viktig roll för Bradley eftersom att den:
1) Gjorde honom till en internationell sexsymbol på allvar
2) Var en extremt stor publiksuccé
3) Gav honom en Golden Globe-nominering vilket höjde hans status inom Hollywood avsevärt
4) Lät honom jobba med en stor och skicklig skådespelare som Anthony Hopkins för första gången.
Trots detta kan jag dock inte påstå att jag älskar filmen direkt. Den är bra, som sagt, men jag har för många problem med den. Trots att den inte ens är två och en halv timme (babylängd för en mastodont) så blev jag rätt uttråkad av den efter ett tag, och det går som inte att identifiera sig med eller ens gilla karaktärerna, hur mycket skit de än ska behöva råka ut för under filmens gång. Jag vet inte, det känns bara som att Höstlegender tar sig själv på på tok för stort allvar och det är väldigt få filmer som kan göra det och komma undan med det. Däremot ska det sägas att produktionsvärdet är oerhört högt och filmen är väldigt välgjord. För Brad Pitt och produktionsvärdet är filmen en 4/5, men jag kan inte ärligt ge den mer än en trea när jag ser till allting annat. 3/5 alltså, men en relativt stark sådan.
Men vad är grejen med filmtiteln egentligen? Det är sällan höst i filmen och jag skulle inte vilja gå så långt som att kalla det här en legend. Definitivt inte Legender. Kanske höstberättelser på sin höjd, men det låter kanske lite för mesigt för denna period piece. En saga om en familj ute på landet satt och grälade skulle jag ha döpt den till, men så är jag lite den fattige mannens Roy Andersson när det kommer till filmtitlar också.
En film om Brad Pitt, hans Gangsterbror och deras lillebror trollet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar