Äntligen är Pittkalendern tillbaka på riktigt! Visst, jag skrev en introduktion igår men det kan inte direkt mäta sig med ett verkligt inlägg. Nu har jag visserligen flyttat till Malmö sedan sist men vi kan ändå låtsas att snön faller där ute och det är helt kolsvart utöver julbelysningen som hänger i varje fönster. Det är iskallt ute och du får äntligen komma hem, sätta dig under en filt framför eldstaden och öppna denna första lucka i det epos vi kallar Pittkalendern.
***
Vilken film som var den första att innehålla Pitt Bradlington går att diskutera. Å ena sidan hade han många statistroller redan 1987 (t.ex. den givande rollen som "Guy at Beach with Drink" i filmen Hunk), men å andra sidan struntar jag fullständigt i filmer där han syns typ i en sekund och inte har några repliker. 1988 fick han dock sin första stora roll, men det är lite krångligt med vilken som var den första. The Dark Side of the Sun spelades visserligen 1988 men på grund av det kroatiska självständighetskriget (som började 1991) försvann stora delar av filmen. 1997 hittade man dock de resterande delarna och gav den en officiell utgåva. Eftersom att den släpptes först nio år senare brukar istället Cutting Class (1989) nämnas som den första filmen där Pitten hade en stor roll. Jag skriver i regel om den en gång per år och med tanke på att den faktiskt släpptes först kan man väl se den som den första rollen, men jag väljer att gå på produktionsdatum istället för release, så Dark Sun kommer före i det här fallet. Sedan ska vi inte glömma bort den mycket obskyra A Stoning in Fulham County (eller Motvilligt Vittne, som den tydligen heter i Sverige), en TV-film som släpptes under 1988 där han visserligen har en relativt halvstor roll och skådespelar slående bra, men eftersom att produktionsdatum är okänt går det inte säkert att bekräfta den som hans första film.
I brist på några vidare bevis blir därför Dark Side of the Sun det första inlägget för årets Pittkalender och får därför ses som hans första stora roll i en film. Den släpptes alltså 1988 och är något så ovanligt som en amerikansk-jugoslavisk produktion (filmad i dagens Montenegro). Den har en handling olik någon annan film, en ung Brad Pitt, och är dessutom rent fruktansvärt usel. Men varför är den så dålig? Tja, låt mig peka ut sju punkter som jag kände verkligen bidrog till detta:
1) Filmen börjar med att Pitten sjukt forcerat skriker "I WANT TO LIVE!!" medan han tittar ut mot havet. Sämre skådespel än såhär kommer vi aldrig få skåda från honom, och det är ju alltid något.
2) Filmens premiss är att hans rollfigur, Rick, har en sällsysnt sjukdom som gör att han inte kan vistas i solen utan att få massor av utslag och blåsor på kroppen som i slutändan då ska leda till en plågsam död. Därför har han genom stora delar på sig en svart läderdräkt som ska skydda honom. Det här hade varit helt okej om den inte påmint slående mycket om en s.k. Gimp Suit. För den oinitierade är det alltså en helkroppsdräkt som används inom BDSM-världen för att visa på personens status som en sexleksak. Jag verkar inte direkt inom sådana cirklar men det är svårt att tänka på annat under filmens gång och ärligt talat kan jag inte riktigt ta något på allvar på grund av detta.
3) Cheryl Pollak, som spelar Frances (Ricks stora kärlek i filmen), får av någon anledning sjunga i flera scener trots att hon är en usel sångerska. Hade det hänt en gång så visst, men självklart inte. Min själ dör lite mer för varje gång en av dessa scener kommer.
4) FILMEN ÄR SÅ SJUUUUKT LÅNGSAM! Är det inte en usel paradscen är det ett underligt dansintervall så är det en poänglös scen med Ricks psykiskt störda mor, ett motorcykelrace på stranden (med en extremt omotiverad topless-scen), flera onödiga inslag av en man som stampar på cigaretter eftersom att han försöker sluta röka, eller de där fruktansvärda sångsnumren. Ingenting tillför någonting till handlingen överhuvudtaget och allting är bara så... tråkigt.
5) Rick väljer ungefär en halvtimme in i filmen att ta av sig sin dräkt eftersom att han ändå inte kommer kunna finna något botemedel ens här i Jugoslavien. Hans pappa gillar inte det men av någon anledning accepterar han det efter ett tag. Det här hade kunnat vara något tragiskt som visar på hur trött han är på livet gömd bakom sin läderdräkt, helt oförmögen att kunna bilda nya vänskaper eller leva ett normalt liv men nej, det är bara för att han ska få ligga på Frances. I slutet av filmen gör han faktiskt det också och innan han åker iväg med sin motorcykel mot sin död säger hans pappa stolt "You're a champion" och jag känner bara "VA?!". Han stödjer sin sons väldigt utdragna självmord!Vad är det för värld jag lever i där det finns en film som egentligen handlar om hur en familj åker till Jugoslavien för att träffa en helare som ska kunna bota sonen från hans sjukdom, bara för att han ska ge upp på sitt liv enbart på grund av en tjej han träffat precis? JAG FATTAR INTE.
6) Skådespeleriet är uselt från absolut alla skådespelare. Det är lite "so bad it's good"-känsla över det hela men när de är med i en annars så oerhört tråkig film spelar det som ingen roll. Det bara bidrar till det usla och den totala frånvaron av underhållning.
7) Utöver handlingen som är helt ludicrous så är Dark Sun oerhört dåligt klippt vilket bidrar till den rådande förvirringen över Brad Pitts plötsliga flagande hud i slutet av filmen och att han helt plötsligt efter att ha mått bra i en hel film då helt plötsligt är döende och väljer att åka iväg med sin häftiga motorcykel, eller hur Frances inser hur Rick och Rick med Gimp-dräkt är samma person (ja, en plot line är att han låtsas vara två olika personer med henne). Allting är bara en gröt av dålig klippning och det kanske låter kul men nej, det är det faktiskt inte.
I en kort sekund syns dessutom en statist till som är extremt lik en kompis till mig, och det är typ galet obehagligt. Detta mentala trauma får filmen självklart också minuspoäng av. Ärligt talat finns det ännu fler minus att nämna men jag känner lita att jag kanske inte behöver sparka in den öppna dörren ännu mer. Bachs "Air" är filmens ledmotiv dock och det är ju ett trevligt stycke så... ja.
På grund av dessa punkter, och för att det är en jugoslavisk produktion som släpptes först (direkt till DVD, såklart) 1997 är det inte direkt konstigt att The Dark Side of the Sun förblir en relativt okänd och ouppskattad film i Brad Pitts långa lista av guld. Enda anledningen till varför jag överhuvudtaget känner till den är på grund av Pittkalendern och ärligt talat är jag inte mycket gladare för det. Inte ens för charmen av att det är Pittens första film kan jag rekommendera den. Det är så fruktansvärt uppenbart att det här är en film som bara släpptes eftersom att Brad Pitt hade blivit en känd skådespelare vid 1997 när de förlorade scenerna blev återfunna för om det är någonting jag kan lova på här i livet är det att den aldrig sett dagens ljus annars. Skulle jag betygsätta filmen på en skala från kanske 1-286,34 vet jag inte riktigt vad jag skulle ge den eftersom att det är en helt orimligt hög skala, men om vi säger 1-5 är den otvivelaktigt en typisk 1/5.
Jag skrev för övrigt ett inlägg om den här filmen redan 2011 som du kan kolla in här, om du är galen.
Att den här filmen överhuvudtaget har en trailer chockerar mig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar