Andra December

Min Granne Totoro (となりのトトロ Tonari no Totoro) alltså, släppt 1988 och både skriven samt regisserad av Hayao Miyazaki och den första Ghiblifilmen att inte vara baserad på tidigare utgivet material (kanske inte jätteimponerande när man tänker på att det här rent officiellt är studions andra film). Filmen utspelar sig en sommar under 1950-talet på den japanska landsbygden. Familjen Kusakabe, universitetsprofessorn Tatsuo och hans två döttrar Satsuki och Mei, flyttar in i ett gammalt hus vid skogen. Hans fru, Yasuko, ligger på sjukhus för att bli frisk efter tuberkulos. En dag när hon leker på gråden hittar den yngre dottern, Mei, en hemlig gång som leder in till en magisk skog, där hon stöter på en stor varelse som är slående lik en teckning hon ritat. Hon kallar varelsen Totoro. Pappan, som inte sett den, berättar att Totoro är en skogsande. Bara de som har ett rent hjärta kan se anden i skogen. Bägge systrarna möter Totoro tillsammans en regnig kväll när de väntar på sin pappa på en busshållplats, som är försenad från arbetet. Genom att låna Totoro sin pappas paraply vinner de hans förtroende och efter det blir allt HEEEEEELT CRAZY. Självklart blir det drama när mamman aldrig får komma  hem från sjukhuset och Mei rymmer hemifrån också, men vill du uppleva det får du allt ta och se filmen (den är värd en titt ändå) själv! Ja just det, och så är det också med en enorm orange-brun katt som även är en buss, baserad på japansk folktro att om en katt blir tillräckligt gammal, så får den magiska krafter att byta form. Because Japan, antar jag.

Min Granne Totoro visades med svenskt tal för första gången på TV-kanalerna under 1995 och 1996, då under titeln Magiska äventyr med Totoro vilket ju är en fruktansvärd titel så det är tur att den byttes på senare år. Totoro idag är en enorm film som har fått oerhört god kritik men när den släpptes första gången 1988 (och visades parallellt med Eldflugornas Grav, en lite för seriös film för att kunna visas tillsammans med den här) var den ingen enorm hit som t.ex. Kikis expressbud (som kom efter den här i Ghiblikronologin) var. Karaktären Totoro har också blivit väldigt stor sedan det begav och har idag t.ex. fått en asteroid döpt efter sig, haft små cameoroller i filmer som Toy Story 3 och många andra Ghiblifilmer och till och med blivit namnet för en typ av klomask (fast det kanske är en lite tvivelaktig bedrift). Framförallt dock så gjorde den här filmen att anime på allvar nådde ut i resten av världen och det är väl säkert bra, antar jag.

Sa jag att Kikis expressbud var en snäll film? Jag måste nämligen ta tillbaka det för i jämförelse med Min Granne Totoro är det Hitler i filmform. Ghibli har gjort en snällare film än den här men Totoro är verkligen oerhört snäll men på ett sätt som fungerar både för barn och vuxna vilket ändå är rätt imponerande. Den är också oerhört japansk vilket ju jag som bekant kan tycka är lite obekvämt ibland men ändå inte så mycket att det sänker betyget på något sätt. Det här är i kort en film som du ska se om du vill bli glad och se någonting fullkomligt harmlöst. "Kill as many Bluejays as you want, but remember it's a sin to kill a mockingbird" tror jag att Atticus Finch sa i Dödssynden och då menade han självklart Min Granne Totoro för det kan inte finnas någonting som kan förolämpa någon i den här filmen. Det är som mat man inte behöver tugga. Alla klarar av det och har det ganska kul under tiden, typ (ursäkta för jätteunderlig liknelse). Den här filmen lyckas också med vad Kikis Expressbud misslyckades med, nämligen att vara nästan genomgående underhållande trots avsaknad av riktig konflikt. Det händer dessutom väldigt mycket på den relativt korta speltiden att jag inte kan klaga. 4/5 ger jag filmen ändå för den är inte helt perfekt direkt (lite för sockerhög på vissa ställen), och dessutom vet jag ju att Ghibli gjort bättre filmer än den här och då känns det fel att den ska få full pott. Men 4/5 är ändå en väldigt bra film. Jag känner inte riktigt att jag måste nämna att filmen är oerhört välanimerad för det är ju alla dessa filmer, men jag gör det ändå. Den här filmen är oerhört välanimerad.

Låten för den här filmen är ett lite trist val eftersom att det är filmens huvudtema men kör på ändå: LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNK

Min själ blöder varje gång jag länkar till en trailer som inte innehåller Pitt eller HD.