Dagens film börjar med att den siste emishiprinsen, (emishi är bara folk som levde i byar i nordöstra Honshu under och inte riktigt följde kejsarens order), Ashitaka, som en dag räddar sin hemby från en attack av en demon, genom att ge den ett dödligt sår efter att ha skjutit en pil i dess öga. Demonen visar sig vara vildsvinsguden Nago, som förvandlats av en förbannelse som kommit från hans ilska efter att ha blivit skjuten (because... nä alltså. Knappt en because Japan). Ashitaka drabbas nu själv av förbannelsen efter att ha vidrört Nago under hans förvandlade fas och den visar sig som en virvlande svart massa på hans arm. Efter att ha rådfrågat byns visa kvinna får han reda på att förbannelsen kommer att sprida sig till hela hans kropp med tiden och till sist döda honom. Om Ashitaka känner vrede eller hat kommer förbannelsen att ge honom övermänsklig styrka men då sprids den också snabbare. Hon kan inte hjälpa honom att bryta förbannelsen, men hon råder honom att resa västerut för att se vad det är för oroligheter där, då den smittade vildsvinsguden kom från det hållet. Han blir också bannlyst från byn på grund av förbannelsen och det kan också ha något att göra med varför han reser åt väster. På vägen träffar han också munken Jigo som berättar för honom om skogsguden som kanske kan göra honom fri från förbannelsen. Väl Västerut hamnar Ashitaka i ett krig mellan människorna på Järnbruket (Tataraba, som staden heter), ledda av den girige Eboshi, och skogens andar, ledda av San, ett människobarn uppfostrat av gudomliga vargar. Människorna på bruket vill åt järnet i bergen, medan andarna i skogen vill ha skogen orörd så att de kan leva vidare där. Ashitaka känner tacksamhet för människorna på Järnbruket efter att de visat honom sin gästfrihet, men när han blir vän med San, som avskyr Järnbruket och dess invånare, gör Ashitaka allt han kan för att skipa fred mellan människorna och andarna. Någonstans däremellan träffar han också skogens Gud som återupplivar honom efter att Ashitaka skjutits av en av byinvånarna när han räddat San. Spännande!
Var Mononoke en succé när den släpptes? Låt mig säg såhär: när filmen släpptes 1997 slog den ett långlivat kassarekord för biofilmer och den första Ghiblifilmen att få erkännande utanför Japan där den i engelskspråkiga länder blev stor inom arthouse-kretsar. Den fick också extremt bra kritik från ungefär alla och finns även högt upp på de flesta listor över de bästa animerade filmerna någonsin, och de bästa filmerna någonsin alla kategorier. 84 på metacritic och 8,4 på IMDB vilket ger den en åttiofjärde plats på hemsidans top 250. En kul anekdot om den här filmen är förresten att när Miramax (som distribuerade filmen i Amerika) ägare Harvey Weinstein ville att filmen skulle klippas ner för när den i USA med dubbning och lite mer barnvänligt skickade Mononokes egna producent, Toshio Suzuki bara ett kort meddelande i form av ett äkta katana och ett brev där han endast skrivit "No cuts", och så fick det också bli. Det enda skillnaderna som gjordes var några kulturella sådana i manuset så att den inte skulle vara alltför obskyr för amerikanska tittare.
Prinsessan Mononoke vann också en sjuklig mängd priser så jag tänker bara kopiera in alla här rakt av från wikipedia (jag litar på att det är sant) så ser ni att det var mer än en person som gillade den.
Best Picture; The 21st Japan Academy Prize
Best Japanese Movie, Best Animation, and Japanese Movie Fans' Choice; The 52nd Mainichi Film Award
Best Japanese Movie and Readers' Choice; Asahi Best Ten Film Festival
Excellent Movie Award; The Agency for Cultural Affairs
Grand Prize in Animation Division; 1st Japan Media Arts Festival (by the Agency for Cultural Affairs of the Ministry of Education)
Best Director; Takasaki Film Festival
Best Japanese Movie; The Association of Movie Viewing Groups
Movie Award; The 39th Mainichi Art Award
Best Director; Tokyo Sports Movie Award
Nihon Keizai Shinbun Award for Excellency; Nikkei Awards for Excellent Products/Service (details)
Theater Division Award; Asahi Digital Entertainment Award
MMCA Special Award; Multimedia Grand Prix 1997
Best Director and Yujiro Ishihara Award; Nikkan Sports Film Award
Special Achievement Award; The Movie's Day
Special Award; Hochi Film Award
Special Award; Blue Ribbon Awards
Special Award; Osaka Film Festival
Special Award; Elandore Award
Cultural Award; Fumiko Yamaji Award
Grand Prize and Special Achievement Award; Golden Gross Award
First Place, best films of the year; The 26th "Pia Ten"
First Place; Japan Movie Pen Club, 1997 Best 5 Japanese Movies
First Place; 1997 Kinema Junpo Japanese Movies Best 10 (Readers' Choice)
Second Place; 1997 Kinema Junpo Japanese Movies Best 10 (Critics' Choice)
Best Director; 1997 Kinema Junpo Japanese Movies (Readers' Choice)
First Place; Best Comicker's Award
First Place; CineFront Readers' Choice
Nagaharu Yodogawa Award; RoadShow
Best Composer and Best Album Production; 39th Japan Record Award
Excellent Award; Yomiuri Award for Film/Theater Advertisement
Ändå en hel del, eller hur?
Mononoke var en film jag var lite rädd för att se i många år för att den är så älskad men samtidigt hade jag bara hört dåliga saker om den från min bror (som ju visserligen bara sa att den inte var bra och väldigt våldsam) och om jag gillade den, skulle han då hata mig? Nä, okej då. Så tänkte jag kanske inte, men jag blev väl inte jättesugen på att se den då och anime var, och är, inte riktigt min grej ändå. Men nu har jag ändå sett den två gånger under det senaste kalenderåret så dålig var den ju inte åtminstone. Tvärtom, den var jättebra. Mononoke är däremot en svår film att prata om för det är verkligen en film där man måste ha rätt attityd när man ska gå in för att se den eftersom att den har ett väldigt långsamt tempo under största delen av tiden och mycket är också bara total tystnad och vackra bilder (och en del jättetryckta skratt. Jag förstår verkligen inte varför japanska röstskådespelare kan skratta trovärdigt överhuvudtaget?). Jag gillar ändå det här eftersom att det är en fint kontrast till actionscenerna i filmen som är väldigt intensiva och mer än någon annan Ghiblifilm tidigare, förutom möjligtvis Laputa: Slottet i himlen, men medan den var väldigt tam i sitt våld så är faktiskt Mononoke ganska så grafisk på sina ställen men den går aldrig över gränsen och blir äcklande. Allting är bara... snygt.
Jag ska erkänna att jag inte helt hänger med i handlingen eftersom att det här inte är en mytologi som jag har direkt någon koll på överhuvudtaget men det är ju ändå intressant att se vad som händer runt den, hur karaktärer interagerar med varandra och hur aporna vill börja äta människor. Sedan är kanske slutet lite rumphugget sådär men det är passande. Det är som inget slut alls utan en fortsättning av vad som redan påbörjats. Det finns ingen anledning till att se mer men jag vill som ändå och det är tecken på en riktigt bra film. Jag känns också så med t.ex. Forrest Gump och Lejonkungen.
Jag ska erkänna att jag inte helt hänger med i handlingen eftersom att det här inte är en mytologi som jag har direkt någon koll på överhuvudtaget men det är ju ändå intressant att se vad som händer runt den, hur karaktärer interagerar med varandra och hur aporna vill börja äta människor. Sedan är kanske slutet lite rumphugget sådär men det är passande. Det är som inget slut alls utan en fortsättning av vad som redan påbörjats. Det finns ingen anledning till att se mer men jag vill som ändå och det är tecken på en riktigt bra film. Jag känns också så med t.ex. Forrest Gump och Lejonkungen.
Det vackra, det sorgliga, det stilistiskt våldsamma, och det välkomponerade gör faktiskt att även den här filmen är 5/5. Är den ändå överskattad av massan? Ja egentligen tycker jag nog det, men det spelar inte så stor roll när Mononoke ändå är så fantastisk.
Joe Hisashi har gjort musiken för dagens film och det är framförallt ledmotivet (VARFÖR HAR JAG KALLAT DET HUVUDTEMA I FLERA DAGAR?!) som jag väl inte tänker analysera speciellt djupgående istället. Jag tänker helt enkelt lämna er med att det är riktigt bra och därför valde jag det framför filmens övriga ljudspår. LÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄNK
Det här är faktiskt en jättesöt kopp. Med det vill jag säga att det finns folk där ute som är beroende av att köpa koppar och det är ju hemskt tragiskt, för att inte tala om lite underligt. Jaja, den här skulle jag vilja ha åtminstone.
----------------------------------------------------
Och det var Ghiblikalendern. Nu kanske du tänker "men Jesper, jag har ju älskat din kalender. Varför slutar den inte på julafton som alla andra julkalendrar?", och då svarar jag helt enkelt att jag har någonting annat planerat de här sex resterande dagarna. Ni som varit med mig tidigare år vet nog vad det är, men för er andra blir det en spännande överraskning. Ska jag vara helt ärlig är jag dock inte helt säker på att Ghiblikalendern tar slut nu. Jag har haft jätteroligt med att skriva den och vara lite recensentaktig i några dagar, och dessutom har jag ju fått se på många jättebra filmer igen. Men imorgon blir det helt säkert någonting helt annat och då ska kalendern allt få byta namn.
Om så är fallet att den inte återkommer i år så vill jag tacka all som läst från de första stapplande stegen, till bristen på motivation och därför en dip av kvalitet i mitten och nu till toppen på slutet. Tack till er alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar