Tjugotredje December

Idag ställdes jag inför ett stort dilemma: ska tjugotredje december handla om den romantiska actionkomedin The Mexican eller den mer ångestfyllda Babel? Båda filmerna var ändå över två timmar så det skulle ändå ta lång tid att se vilken film jag än valde men eftersom att det ändå fanns inslag av Mexiko i Babel kändes det rätt att ta den. Föga anade jag att den också skulle visas på TV 22.00 på julafton så det kanske hade varit bättre att välja den imorgon men här på Pittkalendern håller vi inte på och kollar i förväg och dessutom, har du inte bättre saker för dig imorgon än att se en mycket tung film på nästan två och en halv timme med döva japaner och avrättade barn? Inte? nä men då kan du ju se den.  

Men alltså, Babel från 2005 är Pittkalenderns näst sista film för året och den innehåller faktiskt oroväckande lite Pitt men vi kör på ändå. 

Richard och Susan (Brad Pitt och Cate Blanchett) har flugit över hela jorden för att vara ensamma och konfrontera sorgen över ett förlorat barn. I San Diego väntar deras två barn och den mexikanska nannyn Amelia (Adriana Barazza) som vill hinna besöka sin sons bröllop på andra sidan gränsen men hon kan inte hitta någon vikarie för henne så i brist på annat tar hon med sig barnen över mexikanska gränsen och till bröllopet. De får skjuts av hennes bror- eller systerson Santiago (Gael García Bernal, som nuförtiden är med i ungefär alla amerikanska filmer när det behövs en mexikan). I Marocko bor också Abdullah med sin familj och han har precis köpt ett gevär för att skjuta schakaler som dödar hans getter. 

Den tredje historien existerar långt, långt bort från norra Afrika, nämligen i centrala Tokyo och till en början känns den verkligen helt obunden med de andra handlingarna. Den döva Chieko (Rinko Kikuchi) är en frustrerad tonåring som provocerar allt och alla för att slå hål på sorgen över sin döda mamma och genom det här bildar en seriöst kraftig sexualdrift.

Men helt plötsligt sammanvävs historierna på något vis. Abdullahs söner leker med geväret och skjuter på stenar när de helt plötsligt får den fantastiska idén att försöka träffa bilar som kör förbi med geväret (de tror inte att de kan göra någon skada eller något...). Tyvärr har Richard och Susan den otroliga oturen att åka i en turistbuss precis när det händer och Susan blir skjuten och bussen måste stanna i en närliggande by för att ringa efter ambulans. Vem ägde ursprungligen geväret? Chiekos pappa, såkart. Jag brukar sällan nämna andra s

Okej, hittills har Bitt Prad spelat den där Dwight i en film som ingen bryr sig om egentligen, fyra, galna, japanska versioner av sig själv, den där pappan i Tree of Life som jag redan glömt bort, konstnären som ska bli pappa, Soldat Cox (som är ett roligt namn eftersom att det går att skämta om på engelska på samma vis som Pitt går på svenska). Idag spelar han Richard Jones, en man i vars liv inte mycket går rätt. Först dör ett hans barn och sedan står han där med en döende fru mitt i Marocko utan något sätt att hjälpa henne på. Ärligt talat är han med i filmen väldigt lite om man ser till den långa speltiden men han är väldigt bra och trovärdig i varje scen han är med i och nominerades faktiskt till en Golden Globe för bästa manliga biroll i ett drama vilket ju alltid är något men det märks att han mest är med i filmen som ett affischnamn för resten av karaktärerna är med klart mer än honom även om de inte har direkt mycket mer intressanta handlingar. 

Själva filmen är faktiskt väldigt bra men om jag ska vara helt ärlig så är Marockodelen den klart sämsta. Mexiko är jättebra, Japan är nästan ännu bättre men just Marocko är verkligen inte speciellt intressant och - det här säger jag inte bara för att det är under kontrakt och jag måste säga det - utan Brad Pitt hade Marocko faktiskt varit ganska dålig. Det är ju väldigt trist att just hans del skulle vara den sämsta men inte ens den stadigaste av Pittar kan alltid stå högre än andra. Jag brukar sällan nämna andra skådespelares insats i Pittkalendern men Rinko Kikuchi som spelade Chieko är faktiskt jättebra och nominerades dessutom till en Oscar för bästa kvinnliga biroll. 

Det här är ju verkligen en film som kräver att du kan ta något mer seriösa ämnen i din vardag och dessutom har ganska mycket tid att döda. Den känns inte galet lång som Benjamin Button eller Tree of Life men den kan på sina ställen kännas något utdragen. Trots det en väldigt kompetent film som landar på en ganska stabil 4/5, men på Pittskalan är den väl egentligen en etta eftersom att han är med så lite. Ska man dra en parallell med någon annan film så är det väl Crash som också innehåller sammanvävda handlingar men till skillnad från den är inte karaktärerna här lika stereotypa och den har faktiskt något av ett slut.

-----------------------------------------------------------------------

Vissa gånger upptäcker jag att en film kan finnas på Youtube efter att jag skrivit något inlägg som påstått att den inte gör det och då mår jag ju dåligt över min dåliga research men idag kan jag däremot säkert säga att filmen jag pratat om inte finns där, vad vissa videos än försöker påstå så du får nog bestämt köpa eller hyra den. Eller ladda ner, jag bryr mig egentligen inte längre. Men se den, det bör du.