onsdag 4 december 2013

Fjärde December

Laputa - Slottet i himlen (天空の城ラピュタ Tenkū no Shiro Rapyuta) är en fantastisk film från 1986 och faktiskt Studio Ghiblis första officiella film (Nausicaä i Vindarnas Dal brukar listas som en film av studion men den gjordes faktiskt ett år innan Ghibli bildades). Som vanligt har en Miyazaki, Hayao i det här fallet, skrivit och regisserat filmen (jag lovar att det faktiskt finns fler än Hayao och Goro som gjort filmer för studion, ärligt!). Den flygande ön (för vad titeln än säger är det inte bara ett slott) är tagen från Jonathan Swifts bok Gullivers resor och om man delar upp namnet i två ord, alltså "la puta", blir det horan på spanska. Tänka sig.



Filmen inleds med en beskrivning av hur mänskliga civilisationer förr i tiden konstruerade flygande städer men dessa kom att förstöras genom en okänd katastrof och den enda staden som lyckades hålla sig kvar i luften var Laputa, dold bakom en samling enorma åskmoln. Filmen hoppar sedan framåt i tiden till "nutid" där flickan Shiita av okänd anledning får eskort av överste Muska och hans män. Deras luftskepp attackeras av luftpirater ledda av en äldre och mycket energisk kvinna vid namn Dola. Shiita flyr ut genom ett fönster men tappar taget och faller ner genom luften. Plötsligt börjar det den blå stenen från hennes halsband att glöda. Detta leder till att hennes fall av någon anledning hejdas och att hon långsamt svävar ner mot gruvbyn där nere på marken. Där upptäcker pojken Pazu det blå ljuset skymta sig i luften, och tar emot den dalande Shiita när hon är nera att sväva ner i gruvan. Hemma hos sig berättar han för en överraskad Shiita om den flygande ön Laputa och om sin avlidne far som en gång tagit ett foto av staden. Han hoppar också rakt igenom ett tegeltak utan att ta någon form av skada när han testar om hennes halsband får även honom att sväva. Så småningom dyker Dola och hennes piratsöner upp i byn och tar upp jakten på barnen. Dessutom är soldater ledda av Muska ute efter dem. Efter en vild jakt på rangliga järnvägsbroar, faller de båda barnen genom luften, ner i en gruva. Där stöter de på en gammal före detta gruvarbetare som berättar historien om ett mystiskt ämne vid namn "aetherium". Shiita visar fram sin blåa sten, och gruvarbetaren berättar att det är en sådan kristall som fick Laputa att hålla sig svävande i luften. Direkt efter att de lämnat gruvan blir dock barnen infångade av Muska och hans soldater och förs bort till en fästning. För att skydda honom säger Shiita till Pazu att hon tänker hjälpa militären och ber honom att glömma henne. En häpen Pazu återvänder hem och blir där tillfångatagen av Dolas pirater. Det slutar dock med att de slår sig samman för att försöka befria Shiita. OCH DET ÄR SÄKERT EN TIMME KVAR AV FILMEN! WOOOOOOOOOOOOW!

Laputa - Slottet i himlen sändes för första gången i Sverige 2000. Den blev galet hyllad hela världen över, dock men ändå tog det hela fjorton år för den att komma hit till staden vid vattnet (och resten av landet, kanske). Dock var den inte någon jättestor succé när den släpptes första gången men har på senare år dragit in en hel del pengar när den återigen visats på biografer. Jag såg den första gången förra året mitt i natten direkt efter att ha sett Mulholland Drive. Det kan tänkas låta som en underlig mix av filmer men det är bara för att det också är det. Kontrasten var verkligen total. Sedan köpte jag den, såg den, lånade ut den, såg den igen.

Jag måste erkänna att jag älskar Laputa. Jag hatar ju Japan etc. men den här filmen är verkligen helt otroligt bra. Folk pratar om Spirited Away, Prinsessan Mononoke och Min Granne Totoro men nog är den här bättre än åtminstone två av de tre filmerna. Den har verkligen allt: skön handling, bra musik, karaktärer som man faktiskt kan gilla och så är den dessutom vackert tecknad. Den är inte sådär jättesnäll som Kiki och Totoro eller lite mörk som Legender från Övärlden utan håller en fin balans mellan de tu. Någonting som fungerar både för barn som vuxna helt enkelt. Utöver det här håller den också ett väldigt bra tempo genom hela filmen, trots att det är en tecknad film på två timmar och det är inte ofta man upplever någonting sådant. Det är helt enkelt en sån där ovanlig film där egentligen allting är bra. Stjärnorna stod i en parallell linje just när den här filmen gjordes, typ. Det är inte min absoluta favoritfilm någonsin för det finns andra som gjort bra saker bättre men den är inte långt ifrån. 5/5 utan tvekan och verkligen en film som absolut alla bör se, oavsett åsikt om japan och anime (jag gillar ju trots allt ingetdera egentligen).

Jag tänker faktiskt välja två låtar för dagen. En som faktiskt inte är med i filmen i den här versionen och en som spelas i slutet av filmen. Båda två är fantastiska så jag kände mig faktiskt tvungen, även om jag bryter mot varenda regel som den här bloggen följer när jag gör så här.

LÄNK #1

LÄNK #DEUX

Det var konstigt att det knappt fanns några Pittrailers i HD. Det är ännu konstigare att det inte finns några här av bra kvalitet överhuvudtaget.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar