Ja hörrni, mina goda vänner. Det är vinter nu och relativt kallt ute, fast det beror väl ganska mycket på var i landet du bor antar jag. I varje fall så ville jag för dagen prata om en film som kändes väldigt vinter, väldigt jul, och relativt kall. Tyvärr har jag ju redan pratat om Se7en, Fight Club, Där Floden flyter fram, samt Möt Joe Black och då finns det som inga julfilmer som Pitten varit med i kvar, trodde jag åtminstone innan jag hittat den här. Minns ni skådespelaren Brad Pitt förresten? Han har nämnts några gånger under Pittkalenderns historia och faktum är att han är med även i dagens film!!!!!!
Dagens julfilm är alltså Terence Malicks Tree of Life (som om den släppts några årtionden tidigare antagligen fått den svenska titeln "Älskling, vår son har dött!", oavsett genre) från 2011. Den kanske inte känns jättejulig vid första anblick men ju mer man kommer in i den desto mer sjunker budskapet in och även om det inte är vinter för en sekund i filmen så känns ändå dess närvaro. Efter sommaren kommer hösten, och efter den kommer vintern. Så får man resonera när man är desperat, barn. Glöm aldrig det! Men i alla fall, Tree of Life alltså. Filmen börjar med att Ms. O'Brien (Jessica Chastain) får telegram om att hennes son, R.L., har dött vid nitton års ålder. Mr. O'Brien (spelad av bloggens Usual Suspect Brad Pitt) får reda på det via ett telefonsamtal när han är på en flygplats. Familjen blir minst sagt chockerad och sorg utan dess like bryter ut. Plötsligt kommer Sean Penn in i bilden och det visar sig att det är nutid vi ser och han är deras andra son, fast vuxen. Sedan är han helt plötsligt ute och vandrar i öknen... ja, jag vet att det låter abrupt men vänta bara. VÄNTA BARA.
Helt plötsligt skapas nämligen universum och det här blir en konstfilm. Men titta, ett vulkanutbrott! Nej vänta, nu blev det närbilder på amöbor iställetMEN NEJ OJ, nu är det dinosaurier i dålig CGI som spelar huvudrollerna för den nästa halvtimmen! Nu föds allt ett ekosystem fram, spännande... men nu slår asteroiden ner på jorden och utrotar dinosaurierna. Trist, men ändå skönt eftersom att det här är en halvtimme av... ja, jag vet inte. Det är helt onödigt för filmen men kul att veta hur jorden skapades och så antar jag. Terence förstod bara inte att man kan lägga in det här mitt i en film om en familjetragedi. Det här är alltså ingenting som någonsin nämnts igen utan bara typ är utfyllnad för att göra den här jättelångsamma filmen något längre.
Men oj, nu är vi tillbaka i 50-talets USA och Jack, alltså Sean Penn fast nu som barn, föds. Det här är rätt effektiva föräldrar så de får snart två barn till också, varav ett är R.L. och det andra är det tredje barnet som ingen bryr sig om. Inte ens tittaren, så honom tycker jag att vi aldrig nämner mer i kalendern. Under sin uppväxt lever Jack som i två världar eftersom att hans mamma är så godhjärtad och mjuk medan Mr. Pitt O'Brien är väldigt sträng och auktoritär men det är han bara för att han vill förbereda sina söner för den hårda världen utanför, och för att han är arg över att han aldrig blev musiker istället för det jobb han har nu. Det blir inte bättre av att två av Jacks vänner dör. En drunknar och en brinner inne. Han blir mer och mer arg och börjar skälla ut sin mamma för att hon låter Brad behandla dem på det sättet och börjar lista fel som pappan gör (fast vi alla vet ju att Bradley inte kan göra fel). Sedan stjäl han underkläder från grannar och blir en mycket obehaglig ung pojke. Hur ska det sluta det här egentligen? Kommer Mr. O'Brien att bättra sig och kommer nutida Jack fortsätta att vandra i öken (han kommer faktiskt senare teleporteras in i en hiss istället, kan jag berätta) och kommer vi få en anledning till någonting? Jag vet knappt själv, och jag har ändå sett filmen!
Okej, hittills har William Bradley Pitt Mapother III Lawrence Sr. spelat Dwight (du vet, den där härliga karaktären i Cutting Class som är misstänkt mördare och därför inte är den riktiga mördaren), och fyra underliga versioner av sig själv i japanska reklamfilmer som antagligen inte ens japaner själva förstår alls vad de handlar om och idag spelar han alltså Mr. O'Brien som inte bara saknar förnamn utan också har svårt att visa empati för andra människor. Han har någon form av känslomässig urladdning mot slutet av filmen och det är faktiskt en bra scen. Faktum är att Tree of Life är en film där Pitten är det klart bästa och egentligen det enda som gör den okej att titta på. Han nominerades 2012 till en Oscar för sin roll i Moneyball men allvarligt talat känner jag nästan att han kunnat nomineras för den här istället, fast det här är ju mer av en biroll medan Billy Beane var en huvudroll så han hade ju kunnat nomineras för både bästa manliga skådespelare och bästa manliga biroll. Det hade verkligen inte varit fel i mina ögon. Jag menar, Jonah Hill nominerades för sin roll i Moneyball som bästa manliga biroll och då måste väl ändå Braden bli det också? Han var ju bättre. Jaja, det är onödigt att älta i det förflutna.
Tree of Life är en svår film att bedöma, inte bara för mig utan också för ungefär alla andra också. Vissa säger att det är en av de bästa filmerna som någonsin gjorts medan andra tycker att den är sämst. Den nominerades faktiskt till en Oscar för bästa film men det känns nästan mer som någon form av kompisnominering för Terence Malick. Jag hatar den inte men jag har svårt att förstå syftet med den. Första timmen är ganska mycket konstfilm medan den andra helt plötsligt blir ett ganska normalt, fast väldigt utdraget, familjedrama och den delen är till största delen väldigt bra men konstfilmsdelen fungerar inte alls för mig eftersom att den känns så väldigt malplacerad. Hade valet fallit på att hela filmen varit så hade det väl varit okej men nu är det bara så underligt, och naturbilderna som visas ibland, plus människans skapelse och det är verkligen typ det onödigaste och mest onaturligt inlagda scenerna jag varit med om någonsin i en film. Däremot är den ju inte dålig så jag vet inte... 3/5 typ? Den är okej, men verkligen inte mer än så. Precis som med reklamerna igår har jag väldigt svårt att förstå mycket, men det är väl för att jag är korkad. Jättefint soundtrack, dock. Resten av filmen är egentligen också jättesnyggt gjord, men det krävs mer för att den också ska vara speciellt bra.
Tree of Life finns inte på youtube eftersom att det är en riktig film av ett riktigt filmbolag som vunnit priser, dragit in massor av pengar och dessutom är den lite för ny. Det är klart att det finns nya filmer på youtube också men inga som är så A som den här. Det är typ Bollywood-filmer och någon enstaka halvtaskig skräckfilm men annars finns inte så mycket nyare. Jag föreslår då att du inte ser den alls egentligen för man får som inte ut någonting av det men om du är i rätt sinnelag för dagen och vet vad du ger dig in i så är det ändå en intressant resa att ta. Kanske du kan uppskatta den mer än mig, vem vet? Du kan då se den genom traditionella sätt som att köpa eller hyra den fysiskt, men jag har också hört att kidzen idag streamar via internet eller, gud bevare mig väl, laddar ner illegalt! Jag litar såklart på att du inte gör det.
All realism i den här filmen försvinner när man inser det orealistiska att Brad Pitt någonsin skulle kunna få en så ful son som Sean Penn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar