Ett skepp har fastnat i en storm. Kaptenen beordrar en väderbiten magiker att lugna havet, men magikerna har glömt havets verkliga namn och stormen fortsätter att rasa. Plötsligt uppenbarar sig två drakar blad vågorna och besättningen ser till sin fasa hur de slukar varandra. Att drakarna från väst uppenbarar sig på den östra sidan (va...?) är ett dåligt omen , något otänkbart är på väg att hända. Balansen i världen är på väg att kollapsa. En av de högsta trollkarlarna, som går under namnet ”Haitaka", reser runt för att försöka finna anledning till oron. En dag stöter han ihop med den kringflackande unge prinsen Arren. Arren gömmer hemska dåd i sitt förflutna och jagas fortfarande av sina mörka sidor. Men Haitaka ser att han har ett gott hjärta och tar honom under sitt beskydd. Reskamraterna träffar vänner under resan, men stöter också ihop med stora band av slavhandlare, som inte missar några tillfällen att stjäla människor. Städerna är skumraska. De tidigare trollkunniga har mist sina förmågor, folk är opålitliga och farliga droger cirkulerar. Haitaka börjar få aningar om vad som kan ha orsakat turbulensen. Kanske leder spåren mot den ökända häxmästaren Cob. Trollkarlen bestämmer sig för att söka upp denne, men det verkar mer och mer som att Cobs mannar är steget före Haitaka och Arren. En film med handling alltså.
i början av 1980-talet bad Le Guin om tillåtelse att få animera berättelserna om Övärlden. Le Guin, som på den här tiden var obekant med Miyazaki och med anime rent generellt, tackade nej till förfrågan. Långt senare, efter att Le Guin fått se Min granne Totoro, ändrade hon uppfattning och ansåg att om någon skulle få tillåtelse att regissera en Övärlden-film, skulle det vara Hayao Miyazaki. Tyvärr jobbade han med Det Levande Slottet under den här tiden så uppgiften gick till hans son Goro istället. Det här är också antagligen den Ghiblifilm som fått klart sämst kritik med endast 48% positivt på Rotten Tomatoes och (för Ghiblis mått mätt) väldigt låga 6,5 på IMDB. Inte ens Le Guin själv gillade den och tyckte att handlingen varför olik böckernas. Jag köpte faktiskt den här filmen förra året samtidigt som Ponyo på klippan vid havet. Gissa vilken av de tu som var bäst?
Har kritikerna fel? Nej, gud nej. Jag minns knappt den här filmen ens, så medelmåttig var den. Ska jag vara helt ärlig så är hela den där handlingen kopierad från andra hemsidor bara för att jag inte alls kan komma ihåg vad som hände (jag minns dock att skurken chockerande nog visade sig vara man och inte kvinna som jag trodde genom nästan hela filmen). Den är jättevackert tecknad och animerad, ja. Musiken är även den rätt bra men resten av filmen är så sjuuuuuukt långsam, karaktärerna är helt ointressanta och allting som händer känns så omotiverat. Den är oväntat våldsam också och verkligen inte för yngre barn, men det ursäktar inte det faktum att den är totalt seriös genom hela filmen. En film måste ha några lättare stunder eller helt enkelt vara jättebra. Legender från Övärlden är varken eller. Dock så är den inte så fruktansvärd som jag kanske får den låta utan bara en film i mängden liksom, med en handling lite ointressantare än genomsnittet och det är rätt dåligt för en film från den här studion. 3/5 ändå men den trean är ganska svag. Var gick det så fel egentligen?
Dagens låt är faktiskt komponerad av Tamiya Terashima och innehåller sång. Båda två nyheter kommer förhoppningsvis aldrig mer förekomma den här kalendern, men den här är faktiskt bra. Sorglig, men ändå lite mysig på något sätt. HÄR ÄR LÄÄÄÄNKENENENENENENENENENENENENEN. Länken alltså.
Det här är den enda trailern för filmen där ljudet inte är borttaget, därav engelska. Inte ens den norska hade ljud och då vet man ju att något är seriöst fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar