Under golvplankorna i ett stort hus, i en vildvuxen och magisk trädgård i utkanten av Tokyo, bor den pyttelilla 14-åriga Arrietty med sin lika pyttelilla familj. Huset bebos av två äldre damer som inte har en aning om att deras små inneboende existerar. Arrietty och hennes familj lever på att "låna". Allt de äger har de lånat, eller gjort från saker som de har lånat. Viktiga saker som gas, vatten och mat. Bord, stolar och köksprylar. Och godbitar? en sockerbit här, en liten bit av något annat där. Men bara väldigt lite varje gång, så att det inte märks. En dag flyttar den 12-åriga pojken Sho in i huset. Arriettys föräldrar har alltid varnat henne att aldrig låta sig bli upptäckt av människor för när någon av småfolket blivit sedd, måste de alltid ge sig iväg och söka upp ett nytt hus. Men Arrietty lyssnar förstås inte på dem, och Sho upptäcker henne. De två blir snabbt förtroliga med varandra och snart är de bästa vänner. Allting verkar kanske vara frid och fröjd, det har trots allt skett någonting så revolutionerande som att en människa och en lånar kan leva tillsammans! Snart avslöjas det dock att Sho har ett seriöst hjärtproblem som han haft sedan födseln och den enda anledningen till varför han bor med sin gammelfaster/moster (varför kan bara svenska skilja dem åt?!) är för att han väntar på en hjärtoperation som ska göras om några dagar. Chansen för att operationen ska vara lyckad är mycket liten, och det vet Sho men han säger bara att han inte kan göra någonting åt saken och att allting som en gång levt måste så småningom dö. Dessutom upptäcker fasterns/mosterns städerska lånarnas hus under golvplankorna och anlitar en insektsbekämpare att utrota dem. Vi har alltså två problem att bolla med på en och samma gång. Överlever Sho? Överlever Lånarna? Se filmen så får du veta, yo!
Lånarna har faktiskt gjorts till både film och miniserie innan Arrietty, och en av dem hade den här obehagliga affischen. Det här är dock Lånaren Arrietty, en heeelt annan film. Den har sedan 2010 dragit in $145,570,827 på bio och vann pris för bästa animerade film på Japan Academy Prize (En gala döpt av någon som inte riktigt kunde engelska, alls) och har fått mycket god kritik av ungefär alla världens kritiker. 94% positivt (av 120 recensioner) på Rotten Tomatoes och 7,6 i betyg på IMDB vittnar om detta. Jag såg den här filmen för första gången förra året och som tur är var det inte direkt efter en David Lynch-film. Inte mycket mer historia bakom det Jag såg den och det var det.
Arrietty är en intressant film. Den känns egentligen inte som en barnfilm eller heller som en film för vuxna men samtidigt fungerar den för båda. Den behandlar inte tittaren som en idiot och förklarar allting eller skippar handlingen helt för vackra bilder, även om den också är väldigt fint tecknad och animerad. Slutet är också väldigt bra och väcker tänkvärda frågor, samtidigt som det också är mycket rörande och om jag tänker efter så är det nog faktiskt det bästa slutet Ghibli gjort. Det är ändå rätt stort. Ännu en gång är det också en film som, utöver en del av miljöerna, inte känns sådär jättejapansk som vissa äldre Ghiblifilmer kan göra och det är alltid ett plus. "Kill as many Bluejays as you want, but remember it's a sin to kill a mockingbird" är ett citat från To Kill a Mockingbird som jag redan använt för att beskriva Totoro (och banne mig, det är min kalender och jag får använde det hur många gånger jag vill) men den här filmen kan också beskrivas som det. Helt oskyldig och trivsam men inte nödvändigtvis sådär obehagligt snäll. Det här är en film på 94 minuter vilket egentligen är ganska kort för en film av studion men det är 94 väldigt mysiga minuter där man liksom bara kan njuta sig igenom, men ändå lida med Sho på grund av hur realistisk hans karaktär känns och att han kanske snart kommer att dö vid endast tolv års ålder. 4/5 blir det för den här filmen, men den är verkligen inte långt bort från femman alls. En av Studio Ghiblis bästa, och även en av de minst kända. En av de finaste filmerna jag sett rent bild- och animeringsmässigt.
Cecile Corbel har faktiskt gjort musikent till den här filmen men trots avsaknad av Joe Hisashi har den riktigt bra musik Dagens låt är Arriety's song, och den känns verkligen inte passande för filmen i fråga när man hör den men den är verkligen jättebra. Oväntat pampig, och det gillar jag ju alltid. Här är den!
Arrietty är en intressant film. Den känns egentligen inte som en barnfilm eller heller som en film för vuxna men samtidigt fungerar den för båda. Den behandlar inte tittaren som en idiot och förklarar allting eller skippar handlingen helt för vackra bilder, även om den också är väldigt fint tecknad och animerad. Slutet är också väldigt bra och väcker tänkvärda frågor, samtidigt som det också är mycket rörande och om jag tänker efter så är det nog faktiskt det bästa slutet Ghibli gjort. Det är ändå rätt stort. Ännu en gång är det också en film som, utöver en del av miljöerna, inte känns sådär jättejapansk som vissa äldre Ghiblifilmer kan göra och det är alltid ett plus. "Kill as many Bluejays as you want, but remember it's a sin to kill a mockingbird" är ett citat från To Kill a Mockingbird som jag redan använt för att beskriva Totoro (och banne mig, det är min kalender och jag får använde det hur många gånger jag vill) men den här filmen kan också beskrivas som det. Helt oskyldig och trivsam men inte nödvändigtvis sådär obehagligt snäll. Det här är en film på 94 minuter vilket egentligen är ganska kort för en film av studion men det är 94 väldigt mysiga minuter där man liksom bara kan njuta sig igenom, men ändå lida med Sho på grund av hur realistisk hans karaktär känns och att han kanske snart kommer att dö vid endast tolv års ålder. 4/5 blir det för den här filmen, men den är verkligen inte långt bort från femman alls. En av Studio Ghiblis bästa, och även en av de minst kända. En av de finaste filmerna jag sett rent bild- och animeringsmässigt.
Cecile Corbel har faktiskt gjort musikent till den här filmen men trots avsaknad av Joe Hisashi har den riktigt bra musik Dagens låt är Arriety's song, och den känns verkligen inte passande för filmen i fråga när man hör den men den är verkligen jättebra. Oväntat pampig, och det gillar jag ju alltid. Här är den!
Japanska trailers är ofta sämst har jag märk under den här kalenderns gång. Den här är dock bäst. Varför? Because HD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar